No computer, no update

men nu hinner jag bara skriva det allra viktigaste.

Nej, jag har inte fått ligga än

Love fools

Jag tror jag är i klimakeriet. Eller så är det för att jag har mens. Svettas som en bodybuilder på steroider. Dessutom dricker jag alkohol, ingen bra kombination. men kvällen ser lovande ut. Först lite förfest här hemma hos Jonas, sedan efterförfest hos någon annan och sedan Stadt eller Majos. And I am dead drop gorgeus as usual. Jag och mina tjejer.

Nicole, du är som en liten söt sol som kommit in i mitt liv. Kommer garanterat spendera många kvällar hemma hos mig med en kopp te i framtiden. Du är bäst, och så stark och fin. Du, om någon, kan klara allt. Och Sandra. Ord kan inte beskriva vad jag känner för dig. Bästa vännen alltid. Älskar er!

Im like a candy

Förövrigt, för de som är nyfikna, så sitter jag och lyssnar på the Strokes och luktar cocos. Det är för att jag inte kunde hitta någon annan bodybutter. Men det luktar gott. Nästan som godis.

Vem fan vill inte ligga med godis?!

 

Egentligen ville jag ha en med mandel eller oliv, men min mamma köpte cocos i julklapp.

Soko

Och när man lyssnar på Lykke Li kan man hitta andra skatter. Som Soko.

Aldrig hört människan förut men som alltid när det kommer till småskumma tjejer så blev jag kär. Rösten är helt underbar!

In l.. l… l… l… with me.

(Nej, jag har inte fått ligga än.)

Sitter och känner att jag inte alls är sugen på att förtära kopiösa mängder alkohol ikväll. Sitter och känner att jag hellre sitter med en varm vetekudde på magen, dricker te och tittar på 21. Men, har man lovat bort sig så har man. Jag behöver dock få tag på alvedon innan, då min kvinnlighet gjort sig påmind (Det gör den typ varannan månad nu för tiden) och min mage värker. Allt som gör mig till kvinna värker.

Egentligen borde jag stanna hemma för alla medmänniskors skull. Ni som följt denna blogg vet hur jag blir när min kvinnlighet gör sig påmind. Jag gråter, skrattar och slåss om vartannat och borde spärras in med 200 g choklad från Fazer och något varmt att ha på magen. Helst med en hög filmer och en skön säng med obeskrivligt många kuddar och täcken i bästa material.

Hursomhelst, anledningen till detta inlägg är att än en gång försöka överbevisa att Lykke Li is the shit. Kika själv.

Bedstorie

Nej, jag har inte fått ligga än. Men, i ren illvilja, kommer jag skriva det ända tills den dag jag faktiskt får ligga. Och då jävlar ska jag ligga. Det är nästan så jag avundas den personen som kommer ligga med mig.

Jag är inte alls på humör för att gå ut ikväll. Lite för att jag tröttnat på att sova i folks soffor. Imorgon slipper jag det :D

Kommer nog bli dålig uppdatering, om ens existerande uppdatering nu de närmaste dagarna. Och detta beror inte på att jag kommer få ligga (fan!) utan på att jag kommer städa, springa med flyttlådor och försöka få allt att gå ihop. Vi får väl se hur det går… :S

I smooke

Nej, jag har inte fått ligga än. Trots att det var nära. Nästan på gränsen till att ha halva inne faktiskt. En kille tittade på mig när vi satt och fikade, och det var en så ovanlig känsla att jag nästan fick orgasm. Men bara nästan. Skulle han stått närmare än tio meter ifrån så skulle det nog gått.

Hur som helst, har inte hunnit ligga. Har haft arbetsintervju istället. Och jag suger på arbetsintervjuer. Säger alltid fel saker vid fel tillfällen. Så vi får väl se hur det går, men förhoppningsvis…

Och vad har hänt mer? Jag har väntat. Väntat. Väntat lite till. Träffat Jonas, Nicole och Sandra. Fikat och varit på uselt humör. Jag tror det beror på att jag inte fått ligga.

Allting kretsar just nu kring att få ligga, därför kunde inte Sandras förslag om utgång imorgon komma vid lägligare tillfälle. Dessutom är det Rix fm festival här i stan och jag tänker då inte gå fram för att lyssna på skitmusiken. Ragga ligg däremot, det, tänker jag göra stenhårt!

Och på lördag flyttar jag.

Min hemliga dröm är att ligga i ett varmt bad, med tända ljus och ta en cigg. För er som inte röker låter detta hemskt, men för oss rökare sen år tillbaka är detta en hemlig, näst intill erotisk, dröm. Jag tänker däremot inte göra slag i sak eftersom jag vägrar att röka inomhus. Men, utomhus, funkar super.

Så nu ska jag döva min snart oskulds ångest med en cigg ute i den friska blåsten. So long!

I need a fuck

Detta är dagens sanning. Jag behöver ligga.

Inte vill ligga, inte skulle vara trevligt att ligga, utan behöver ligga.

Det var på tok för längesen jag låg och fortsätter det så här är jag rädd för att det ska gå så långt att jag till slut tar första bästa, vilket vore mindre roligt eftersom det medför ångest och kanske könssjukdom. Vilket jag vägrar.

Men jag behöver verkligen ligga. Bara ett vanligt jäkla ligg utan känslor och trams, vi kan till och med skippa myset efteråt, bara jag får ligga. Jag behöver ligga så mycket att jag till och med har ringt till två förre detta liggkompisar och frågat.

- Hej hurru!

- Hej, det var inte igår…

- Nej, alltså. Jag har ju inte haft problem med sånt här förut, men ja… nu vette fan vad som hänt. Men du har inte lust att spänna på mig?

- Alltså, det var ju ett år sen vi hördes. Jag har skaffat flickvän och hus och sånt…

- Men… fan… men… hon kan väl vara med då?!

Ja, ni hör ju bara desperationen redan nu. Jag säger, än en gång, Jag BEHÖVER ligga. 

One more update

På mindre än fem minuter gick jag från 1908:- till 249:- på mitt konto. Detta är dock fullt förståligt, då det var fem räkningar som blev betalda. Allt som allt har jag gjort slut på närmare 3500:- de senaste två dagarna. Allt i räkningar. Detta av en tjej som varken har jobb eller inkomst. Än. När jag tänker på det så är det helt otroligt. Lite som att barbapappa skulle gå från rosa till grönt.

Varit hos mormor och morfar hela eftermiddagen, mormor tog paus i form av bingobesök och jag höll morfar sällskap under tiden. Älskade, underbara, gamla morfar. Sa att jag gärna håller honom sällskap många kvällar framöver. Typ en gång i veckan så mormor kan spela bingo, och jag prata gamla minnen med morfar. Idag mindes vi tillbaka på när han lärde oss barnbarn simma och när vi lekte Björnen sover. Mina älskade morföräldrar, kärlek i högsta grad. Jag hann även med att småtjaffsa med mormor om att jag visst skulle torka golven i hela huset och inte bara i det och det rummet. Sedan kom vi på att jag måste ärvt min envishet från henne, både nickade och morfar höll med.

Imorgon ska jag bara fixa här hemma. Klippa gräs, tvätta, försöka packa iordning grejer jag inte ska ha med och saker jag ska ha med i flytten. Också ska jag påminna min bror om att ta med lådor när han är och handlar. Sen ska jag gosa med min katt. Min älskade, underbara katt.

Det här har varit en sån där dag då jag kommit på hur mycket jag uppskattar människorna runt omkring mig. Och kommit på hur jäkla lyckligt lottad jag är.

Och på torsdag ska jag träffa Nicole. Hon kanske vill hänga med mig och Sandra på secondhand, ska kika efter ett tvbord som inte kostar 200 riksdaler. För just nu har jag inte de pengarna. Jag har knappt ens pengar till mat för juli.

Update

HAr precis fått arbetsintervju inbokad på torsdag. Kvällsjobb från och med augusti med fet lön. Hoppas jag får det. Och hoppas jag inte tjänar mer än 50.000 i halvåret så att jag fortfarande kan ha studielån, för annars är det kört. Totalkört. Jag gillar egentligen inte arbetsintervjuer… hur gör man ett bra intryck liksom? Usch.

Något mer som händer är att jag snart kommer sitta på bussen påväg till stan. Ska lämna böcker, behöver egentligen gå till skatteverket men tar det på torsdag istället, och sedan ska jag till mormor och morfar och kommer befinna mig där resten av kvällen. Imorgon däremot, kommer bli en väldigt lugn dag. Kommer i stort sett inte göra någonting, förutom att sova. Och kanske städa härhemma.

Och på lördag, då ska jag städa lägenhet. Och kolla på SATC med Sandra på kvällen. 

Ghostbusters, where are you?

Det spökar här. Vilket inte gör så väldans mycket då jag inte bor här längre från och med lördag.

Och hur vet jag att det spökar? Jo, därför:

1. I går natt åskade det en jäkla massa. Efter att det värsta ovädret var borta började två djur bråka utanför mitt fönster som alltid står öppet. Det skreks och slogs en stund och därefter blev det knäpptyst. Tystnaden bröts av steg utanför, och sedan ett jättehögt kvinnoskrik. Ytterligare steg och slag i dörrar och lite mer skrik hanns med innan jag somnade av utmattning och rädsla.

2. I går morse, efter spöknatten, gick jag upp och möttes av en frustrerad bror som försökte byta kanal på tvn.

- Fan, det funkar inte. Det funkade ju inatt…

- Har du kollat batterierna?

- Jag bytte dem ju häromdan…

Jag öppnar kontrollen och ett av batterien fattas.

- Har du tappat kontrollen eller nåt?

- Nej, har du?

- Nej…

- Men va fan, vem har tagit batteriet då?

3. Alldeles nyss när jag satt här vid tvn och surfade så gick det någon med tunga steg i köket. Det stannade och fortsatte sedan att gå. Jag ropade på bror men inget svar. GIck och kikade och det visade sig att bror fortfarande ligger och sover.

Det här är lite läskigt. Det spökar verkligen här. På riktigt.

My secret

Den här låten måste vara en av de bästa någonsin. Självklart med en av favoriterna, Anna Ternheim.

Det speciella med Anna’s musik är att man alltid kan lyssna på den, oavsett sinnesstämning. Jag blir både glad och ledsen av hennes låter. Sen att hon är finare än finast gör ju inte saken värre ;)

 Jag måste komma ihåg att lämna tillbaka böcker imorgon och att gå till skatteverket. Måste måste måste.

 

Old times, old memories

Alltså, jag vet att det har varit väldigt… deppigt här i bloggen nu ett tag. Det är helt enkelt för att det är en sån period just nu. ALlt känns bara ganska onödigt och egentligen har jag ingen större lust med något. Tänker en massa på saker som hänt, både nu det senaste och förr.

Och förut, när jag Sandra och Johan skojade påväg till Jysk ves Sandra ”Också ser man den idioten också, *******.” Jag kikade bakåt och där står han. Han som gjorde två år av mitt liv till ett helvete och som finns kvar i tankarna än idag. Han tittar på mig och jag kan inte läsa honom. Han ser arg ut, men ledsen. Jag tIttar snabbt bort och går in i affären.

Och trots att det var så många år sen så känns det precis likadant när han tittar på mig. Ena delen av mig blir varm, glad och pirrig. Vill springa till honom, krama honom och säga att vi glömmer allt det där som hände. Den andra delen vill springa och gömma sig. Blir rädd och förbannad på samma gång och vill skrika ut all ångest på honom och få honom att fatta vad han gjort.

Men han är en sån människa som aldrig kommer erkänna. Han är en sån människa som är alldeles för stolt för att inse att saker han gjort är fel.

Det irriterar mig att jag fortfarande reagerar på det där sättet. Och att han fortfarande finns med i mina tankar. Att jag fortfarande blir rädd när jag ser honom ute på krogen och att jag fortfarande ser till så att han inte följer efter mig påväg hem. Samtidigt som jag blir varm av att se honom. Vill se hans näsa rycka sådär som den gjorde och prata bort nätterna med honom. Det stör mig något så otroligt för jag vill inget annat än att lägga allt det där bakom mig.

Okej, jag tänker inte lika mycket på det som förr. Ibland påminns jag och då kommer allting upp. Annars så är det som om allt det där har hänt någon annan och inte mig. Så det går framåt. I ett år behövde jag höra hans röst trots att den fick mig att rysa av rädsla. Efter det behövde jag se honom nån gång ibland för att känna att jag fortfarande levde. Och nu, nu vill jag mest bara att han ska hålla sig undan. Så långt bort som möjligt, så jag slipper allt det som var.

Skrev en novell om allt det där som vann pris i skolan. Kanske lägger upp den här någon gång, den är faktiskt det enda jag är stolt över att ha skrivit.

Han kanske förstörde mig, men han fick mig också att växa – så jag kan inte hata honom. Jag tycker bara synd om honom, som är en så låg människa att han måste förstöra andras liv för att vara nöjd med sitt eget.

This chapter is done, and i will never read this book again.

Ringde precis till han, ni vet han som det var finito med, och bad om ursäkt fastän jag inte har ett skit att be om ursäkt för. Sa att det kändes drastiskt att vi inte skulle prata alls, att vi iaf kunde hälsa på varandra. Samtalet löd ungefär såhär:

- ****

- Hej, det är Mia.

- …..

- Stör jag?

- Eh… vad är det?

- Jag tänkte bara be om ursäkt.

- För vad?

- För att det blev som det blev förra gången, och för att det känns jäkligt drastiskt att vi inte ens ska kunna hälsa på varandra.

- Jo…

- Mmm… Eller?

- Jo, men vi kan väl hälsa på varandra.

- Okej, bra. Hur är det?

- Eh… …. (låååång tystnad)

- Du vill inte prata överhuvudtaget va?

- Nej.

- Okej, men då känns ju en ursäkt lite dumt också. Jaja, du får väl ha det bra…

- Hej då.

- Sköt om dig. (slänger på luren)

Fan fan fan fan. Varför ska jag ringa för? Okej, man får se det på det positiva sättet. Jag ringde och bad om ursäkt fast det i själva verket borde vara han (skulle jag berätta allt han sagt/gjort så skulle ni förstå varför) och att han beter sig som en treåring i telefonen bevisar ju bara en än gång vad han är för människa. Liten, löjlig, och inte ett dugg värd att lägga energi på. Så, detta får bli det absoluta strecket i den här… ja, vad det nu är. Nu fattar till och med jag att det från början var en jävligt dålig idé. Och trots allt är jag inte ens arg. Bara besviken. För jag har hoppats och önskat att han ska bli bättre. Men det är omöjligt. Han kommer aldrig någonsin bli en människa som respekterar medmänniskor. Han kommer alltid ha sig själv i centrum. Och en sån människa klarar man sig jävligt bra utan.

This chapter is done, and i will never read this book again.

Hand up, I need that money!

Två saker har redan förstört den här dagen.

1. Det går inte att föra över hyran vilket betyder att jag måste till banken och köa. morr.

2. Det går inte att skaffa elegitimation så det betyder att jag måste köa ännu mer på banken… dubbelmorr.

finns det nåt jag inte gillar så är det banker. Det luktar illa, är alltid stressigt och de som hjälper en är alltid besserwissiga. Förutom en, men hon jobbar på en annan avdelning nu förtiden. Jag hatar verkligen att gå till banken. Usch usch usch. Men! Efter banken ska jag dra hem till Sandra med mina cupcakes och ta en fika, men fick inte stanna förlänge för att hon och Johan skulle ha ”alonetime”.  Jäkla par. Någongång ska jag också kunna säga sådär till de som nu säger så till mig.

Är det egentligen konstigt att man vet att man kommer bli otroligt ensam när man flyttar? Folk säger att man har dem men egentligen, nej, det har man inte. För på vardagskvällarna och helgerna så har man ingen, för då sitter alla parkompisar och myser med respektive. Och själv sitter man där just… själv. Måste skaffa lite fler singelkompisar. Iaf en eller två.

I’m about to move, biatch!

Okej. Det känns faktiskt lite småsorgligt att flytta. Ensam. Jag svor att jag aldrig mer skulle bo ensam, eftersom jag helt enkelt inte klarar av det. Är så fruktansvärt beroende av att ha människor runt omkring och nära. Det känns tryggt att höra att det finns någon runtomkring.

Hur som helst, så har jag nog mer saker än jag trodde. Och jag behöver fler lådor. Det kommer gå åt minst tre-fyra lådor till kläder och sen två till skor. Allt annat får nog plats i sisådär sex, sju lådor… Det blir fjorton lådor totalt, hittills har jag packat fyra. Och lite kläder i väskor. Fast, jag kommer nog lämna ganska mycket kvar här hemma. Kontraktet är ju bara på ett år och vad som händer efter det vet man aldrig… lika bra att hålla det lite och enkelt. Det är ju inte så himla kul att bära på massa flyttlådor hit och dit ;)

** I move my head from the mic to breath

Ännu en jäkligt bra låt och video.

Im a little cupcake

HAr bakat cupcakes och en cupcaketårta av smeten som blev över. Coklad med toffeefyllning och chokladfrostning. De blev goda, så imorgon tänkte jag bjuda mormor och morfar på tårtan medan jag städar hemma hos dem. Receptet hittade jag här. Det här med bakning är lite hatkärlek faktiskt… jag älskar att baka, men vet aldrig vart jag ska göra av allt efteråt. Vill ju inte äta upp tjugo cupcakes liksom… kommer rulla fram. Kanske skulle börja ge bort massa kakor och sånt, så man får baka men inte behöver äta sig tjock? Någon som vill ha? Jag är en jävel på bakning ;)

När jag har lite mer pengar ska jag baka lite roligare cupcakes. Med dekoration och sånt där. Det kommer bli mumma :)

Alkohol

Kom precis på att all öl är slut. Cider också. Alltihop! VAfan?! vad ska jag nu göra i veckan? Och ska jag försöka råna en gubbe så jag kan gå på första måndagsklubben? Borde jag sluta dricka alkohol i min ensamhet så jag har det på fest istället? Finns det billig alkohol? Är det menat att jag ska behöva dricka doley’sdrinkar som är det som finns kvar? Eller whiskey? WHat? Detta kommer bli en låång vecka.

Nä. Nu ska jag även röka upp mina sista cigg så kan vi se hur kul det är att umgås med mig sen… haha…

Viva la Hamster

Alltså… de här hamsterplanerna. Har kommit på att det skulle ta för mycket plats. Är ju inte direkt ett slott jag kommer bo i. Dessutom luktar hamstrar. Också låter dom på nätterna. Så hamsterplanerna skjuts fram lite. Men nån gång… nån gång…

Times like this.

Alltså, den där jäkla ”listan” fick mig att tänka på J. Vi träffades när jag pluggade i Växjö, på en fest hemma hos Johan och Sandra i Skara. Han var snyggast på festen och vi pratade säkert bort fyra, fem timmar på Sandras köksgolv. TIllslut åkte jag hem och han frågade efter mitt nummer. 

Vi dejtade tre gånger sen skrev han en sång till mig. Så i hans soffa spelade han gitarr och sjöng om sandhud och hur man släpper taget.

Efter någon månad blev vi officiellt ett par och han blev killen jag skippade utbildningen för och flyttade ihop med. Vad gör man inte för kärleken? :) VI hade det jäkligt bra stundvis, jag och J. Jag tog hand om allt i lägenheten och han om ekonomin, och när han kom hem från jobbet kramade han mig bakifrån när jag stod och diskade med hörlurar och högsta volym på och kallade mig för hans lilla hembiträde.

Vi hittade även alltid på grejer. Åkte och kikade second hand, hälsade på hans och mina föräldrar, åkte till skövde och shoppade, hälsade på hans vänner i göteborg… vi hade väldans få hemmakvällar nu när jag tänker efter, och hade vi det så kollade vi på hiphip eller sagan om ringen-triologin. Också varvade vi ett av Zeldaspelen ihop.

Han var jäkligt snäll J, men alldeles för konservativ. Det var väl det som både var det som höll ihop oss och det som tog isär oss. Han ville att allt skulle vara som det var medan jag ville ut och uppleva saker, resa, flytta runt, utbilda mig… Men han vågade inte. VI bråkade massor om just det, att han inte tog tag i sina drömmar och utbildade sig inom musiken.

Men han var verkligen snäll, J. Fanns alltid där och ställde alltid upp. Han var så snäll så att det var det som förstörde alltihop tillslut. Han kunde inte ljuga för mig, så istället för att undanhålla saker berättade han allt. ALLT. som att han fantiserade om min bästa vän och hans ex. och det var väl då, när han blev för ärlig, som allt gick åt helvete. Han vägrade flytta från stan och ville inte förändra livet och jag klarade inte av skara och ville inget mer än att bli något mer så jag flyttade hem och några månader senare sa jag att det var slut. Vi bråkade för mycket och jag sa att jag inte kunde vara med någon som inte ville utvecklas, som bara stod och trampade på samma ställe och han sa att jag skulle förstå när jag var äldre. Fast vi umgicks några månader efter det ändå.

Han kom hem till mig i min lilla lägenhet i stan och vi kikade på film och drack kaffe. Och rökte, som idioter. Sen somnade vi tätt ihop och varenda gång han åkte på morgonen runt fem så kunde jag aldrig somna om. Och sen rann allt ut i sanden. Och jag insåg att han var borta och åt inte på en vecka utan låg bara i sängen. 

Han tog tag i sina drömmar och flyttade för att plugga på folkhögskola där han träffade en ny tjej, som han fortfarande är tillsammans med, och fick inte prata mer med mig. Han sa att han fortfarande var kär i mig och inte ville äventyra sitt nya förhållade, så jag lät honom vara.

Snipp snapp slut så var sagan slut, typ.

Men jag tänker på honom ofta, J. Och vi har hörts några gånger efteråt, varken som vänner eller annat. Bara hörts. Sagt hej och hur är det och sånt som man gör när man är artig. Fast det var längesen sist, säkert ett år sen. Fast stämmer ryktet så har han uppfyllt ännu en dröm, och flyttat till göteborg.

Hur som helst så tänker jag på honom. Vi hade en låt ihop, som vi sjöng på väg hem från en av hans intervjuer på folkhögskola i Arvika. Det är nog det bästa minnet av hela skiten. Men, om du läser J, så tänker jag på dej ibland, bara så du vet. Och jag är glad över att du tagit tag i dina drömmar och vågat. Och fastän jag är lite äldre så tycker jag att det är precis det man ska göra, uppfylla sina drömmar så gott det går. Så det där som jag skulle förstå förstår jag inte än, iaf :)

Nothing to do, nothing to see

För fem år sedan…
Kämpade jag med att klara av nian för att få betyg nog för att komma in på gymnasiet. Bodde i en tvåa och hade det lite jobbigt med det mesta. Sökte skola i växjö trots usla betyg och kom in tack vare intervjun och att de ville ge mig en chans. Började till hösten på världens bästa skola VDK, pluggade konst och design och bodde i kollektiv,

För fyra år sedan…
Hade jag kollektivliv ihop med sexton andra. Festade så gott som varje dag och skolan var inte prio ett. Träffade J när jag var på fest hos Sandra och Johan i Skara. Blev kär och skippade utbildningen för kärleken. Flyttade till J i Skara och pluggade sista halvåret av första året på distans.

För tre år sedan…
Började om första året i gymnasiet till hösten, den här gången i samhäll. Det gick bra i ett halvår och efter det tröttnade jag och det tog slut med både pojkvän och skolan. Flyttade in i en liten källar ”lägenhet” här i stan och bodde där ett halvår. Det halvåret försökte jag väl mest komma på vad jag ville göra med livet och beslöt mig för att hoppa av samhäll ungefär 8 månader efter att jag börjat. Mycket fest detta året :S

För två år sedan…
Hade jag precis varit i London och hittade därefter hem till Estetprogramet på DLG, efter att egentligen haft planer på att hoppa av. Rektorn ville inte låta mig börja andra året så istället började jag första året, för tredje gången :) Trivdes super och kom på att foto var en jäkligt rolig hobby!

 
För ett år sedan…
Firade jag att äntligen ha klarat första året i gymnasiet, haha. Bor hemma hos mor och far och bror och jobbar på tolsjö över sommaren. Dejtar ett x antal killar, varav en visade sig vara den som jag trodde var ”the one”. Så var inte fallet, men vi dejtar ett tag fram och tillbaks för att senare gå skilda vägar.

För tre månader sedan…
Bestämde jag mig för att inte gå sista året på gymnasiet av flera anledningar. Fixar komvux till hösten och letar jobb+lägenhet för fullt. Börjar trivas med att vara singel, fastän man halkar dit lite då och då… ;)

Igår…
Hade jag en lugn kväll med Sandra, Johan och Jessie. Drack lite cider och kikade på film. Var även hos familjen Marklund en stund på kvällen och åt jordgubbar. Mysig midsommar. Fixade även det sista packandet inför flytten som äger rum om en vecka!

 
Imorgon…
städar och tvättar jag här hemma och grejar inför flytten. Kanske rensar gaderoben och ringer garanterat runt till vänner för att höra hur midsommar var!

Om ett år…
Har jag hyrt lägenhet i andra hand i ett år och kontraktet går ur alldeles strax. Har förhoppningsvis blivit klar med alla betygen på Komvux och har jobb och ny lägenhet på g. Eller så har jag sökt till bildjournalistik och förbereder inför flytt till annan stad… (Antagligen fortfarande singel, eftersom ingen verkar duga haha)

 

Okej. Det var lite i stora drag om de senaste fem åren. Och varför? För att få tiden att gå! Har sjukt tråkigt, är ensam här hemma och lyssnar på lite halvdeppig musik. Jäkligt bra låt dock,

A day like this

Jag dricker cider, svär och Guitarhero och undrar var snappsen är. Och är arg för att jag glömde likören. Precis som allt ska vara.

SKÅL!

Becuse I got the time

Det var riktigt roligt att greja med musik. Och jag har ändå inget att göra förrän om trettiofem minuter, för då börjar ”Hell’s Kitchen”, som är min och min brors serie. Så istället för musik tänkte jag lista de tre bästa serierna enligt mig, med lite korta avsnitt/kort och recension. Varför? Ja, det finns ingen anledning eller förklaring, förutom att jag behöver sysselsätta mig med något.

Numbero tres.

Hells Kitchen är en given tredjeplats. Underhållande till tusen, och även lärdomsfull om man vill ha lite nya färska svordomar. Det grejar chief! Serien är en realityshow där Gordon Ramsay lär upp några ”kockar” där den bäste får en egen miljonrestaurang. Det skriks, skälls och lagas mat åt irriterade gäster. Här får ni en liten tjuvtitt från andra säsongen.

Numbero dos.

När jag fick höra om den här serien så lovade jag mig själv att ALDRIG titta på den. Inte en jäkla tonårsserie till? Sen råkade de sände hela säson ett på en söndag för ett tag sen då det inte fanns så mycket mer att göra. And I was hooked. En serie där det alltid händer nya intriger bland de vrålrika och supersnygga karaktärerna. Värt att titta på om man gillar lite förutsägbara, snygga tonårsserier. Här har ni trailern.

Numbero Uno!

Det kvittar hur många säsonger den här serien håller på, den kommer fortfarande vara the shit. Rappa repliker, spänning, blod, svett och tårar. Och självklart drama till tusen. Detta måste vara 2000-talets serie! Här har ni musikvideon med Snow Patrol’s Chasing Cars. Som ett litet smakprov på vad Grey’s kan erbjuda…

 

Den där Lykke Li

Många säger att hon sjunger som en tolvåring. Och en del påstår att de flesta gillar henne pga håret och det faktum att hon är dead drop gorgeus. Sen finns de de som gillar henne för hennes musik. Som gillar texterna och som tycker att hennes röst inte alls låter som en tolvårigs, utan att den har en speciell klang och ton som få har. Hon påminner mig om Robyn och Miss Li, som även dem har den där lite speciella rösten som utmärker dem. Hur som helst så vill jag iaf få chansen att omvända dessa Lykke Li… eh, pessimister? Här kommer två av mina favoritlåtar, lyssna och jaga bort 12åringstankarna. (Okej, jag erkänner att man nog måste ge varje låt minst två chanser innan man börjar gilla det. Men oftast är det så med de bästa.)

Vi börjar med låten ”I’m good, I’m gone” som är min personliga favorit. Också den klockrena refrängen:

And if you say I’m not okay with miles to go
If you say there ain’t no way that I could know
If you say I aim too high from down below
Well say it now ’cause when I’m gone
You’ll be calling but I won’t be at the phone

Vi fortsätter med ”Dance Dance Dance”

Having troubles telling how I feel
But I can dance, dance and dance
Couldn’t possibly tell you how I feel
But I can dance, dance, dance

 

Vi tar med den lite uttjatade ”Little Bit” också, bara för att.

And for you I keep my legs apart
And forget about my tainted heart
And I will never ever be the first to say it
But still I, yes you know, I..I..I..

I had a dream

Inatt drömde jag om att jag skulle gå och lägga mig i den nya lägenheten. Och sängen var så mjuk att jag sjönk längre och längre ner och tillslut hade sängen ”ätit upp mig”. Så där låg jag, bland täcken och kuddar och väntade på att någon skulle hitta mig. Jag hörde röster utanför men ingen fattade vart jag hade tagit vägen. Det var en väldigt konstig dröm…

Ikeas sängar må se ofarliga ut. Men man vet aldrig…

I wanna work

Nu har jag sökt ungefär tretton jobb. Och detta har fått mig att ännu en gång komma på att det är dags att ta körkort. Inte för att jag vill, planerar ändå att bo i större stad och tar hellre cykel än bil, men för jobbets skull. Skulle jag haft körkort hade jag kunnat söka ungefär 25 jobb istället. Det är 12 jobb till.

Egentligen är jag bara ute efter ett extrajobb, något man kan göra ihop med studierna. För jag har ingen aning om hur mycket jag kommer plugga i höst. Kommer ju bli en hel del hemma, men lektioner? Kanske två-tre i veckan? Och som sagt, sjukt mycket pluggande hemma. Men det kommer funka bra.

Midsommar idag. Det blir lugnt. Kommer vara med Johan och Sandra och kanske vara med familjen Marklund. Hur som helst så kommer det säkert bli trevligt, fastän jag egentligen inte har nån lust. Gillar inte högtider, alls.

Quack Pack!

Varför har ingen berättat för mig att vi har disney channel? Och toon disney? Varför? Nu, en vecka innan jag flyttar, upptäcker jag detta. Typiskt. Hur som helst så är jag en sucker för tecknat. Eller, inte modern tecknat, för det suger. Men lite halvmodernt. Och gammalt. Typ Kalle Anka. De två bästa tecknade serierna är dock Quack Pack och Långens galna gäng. Och Darkwing Duck. De tre är suveräna. Och nu, kan jag kolla på iaf två utav dem varje dag tills jag flyttar. Livet blir bara bättre och bättre :)

Im in love with her

Ändå sedan jag hörde Lykke Li första gången har jag varit förälskad i denna vackra kvinna och hennes röst. Det var nära att jag skulle se henne i Karlstad, men sen slutade jag dejta killen där. Jäkla skit, såhär i efterhand skulle jag ju ha väntat en vecka eller två och tvingat med honom för att kika på tösen. Hur som helst, den här låten, som hon gjort ihop med Kleerup, är det bästa jag hört på länge. Väldigt länge. Helt jäkla underbar, och mer därtill.

Lykke Li ft. Kleerup – Until we bleed

Happy birthday to me, miss president

Som ni säkert alla vet så är det snart dags för min födelsedag. Bara sisådär nio månader kvar, men man måste ha i åtanken om att det är väldans lätt att glömma av att köpa present, så bättre tidigt än sent som mitt nya motto lyder! Så, i födelsedagspresent önskar jag mig följande (jag tar allt i bilder, det blir roligare så.)

Så! Det var väl inte så farligt? Två små grejer, får hur lätt som helst plats i bilen eller under armen. Perfekt! Anledningen, eller snarare baktanken, till att dessa två prylar finns i mina drömmar beror till största delen av två saker:

1. Jag har dem inte.

2. Jag vill ha dem.

Om jag har dessa kan jag spela roliga spel (jag är nog lite spelberoende ändå…) och dricka kaffe, samtidigt! Vilken bra ide va?! Det skulle ju vara helt super. Dessutom, så kan jag bjuda på en kopp kaffe och utmana på guitarhero (som självklart kommer med ps3an, eller hur?) som.. ja, tack för att du inte glömmer min födelsedag. Ska vi säga så?

(Har jag nämnt att jag är prylgalen? Speciellt när det kommer till dyra, lyxiga saker. That’s my darkest desire)

About that health…

Jag har ju börjat ett hälsosamt liv. Eller, hälsosamt och hälsosamt… hälsosammare än innan iaf. Om man räknar bort den här veckan. För den här veckan har varit grymt onyttig, mest för att vi haft bullar och chokladkex här hemma. Plus att min bror förut kom hem med två chipspåsar och ett sexpack pepsi, det var första gången jag ätit chips på… ja, innan jul nångång.

I mitt hem kommer något sånt aldrig få komma in. Det är knäppt hur mycket nyttigare man är när man bor ensam, eller, jag är det iaf. Det här med att vara onyttig är inte riktigt min grej har jag kommit på, eftersom jag bara får sjukt ont i magen såfort jag äter tex, chips, godis, pizza, hamburgare… yeah, you name it. Det enda onyttiga som faktiskt går bra är kebabrulle, fråga mig inte varför. Hur som helst, när man bor ensam så, förutom att skippa skitmaten, går och cyklar man vart man än ska. Faktiskt så längtar jag efter mitt nya, hälsosamma liv. Som även kommer bestå av smoothies till frukost, med, förhoppningsvis, den här mixern (om jag har råd):

Endast 399, eller, 339 pistoler beroende på om man köper den i butik eller på internet. Passar mig utmärkt. Mitt nya, hälsosamma liv kommer bli hälsosamast ever. You bet on it!

Ringelidingding

I loooove when someone calls me. Verkligen, det är typ det enda jag ser fram emot om dagarna. Att mobilen ska ringa. Inte för att jag gillar att prata i telefon, det är skit, är mer än sån som smsar. Anledningen till att jag verkligen verkligen älskar när det ringer är för min ringsignal. Danzig – Mother. Det är super. Varenda gång någon ringer blir jag skitglad och vill inte svara bara för att få lyssna istället. Den låten är helt klart bäst just nu.  

Lovefools

Har kommit in i en sån där period då jag har lust att sätta fingrarna i halsen så fort jag ser, eller hör talas om alla dessa jäkla kärlekspar, sommarflirtar och kärleksblablabla. Jag vill inte höra om hur jäkla underbart livet känns bara för att man funnit någon.

Istället lär jag mig att klara mig själv. Med andra ord så kommer jag bli en bitter människa som sitter i sin urläckra lägenhet och gullar med en hamster och klunkar vitt vin direkt ur flaskan. Ingen kärlek här inte! Inte ens lite oskyldigt flirtande. No sir! Varför? För att jag tröttnat. Tröttnat på att bli besviken hela tiden. En hamster och vitt vin funkar fin fint för mig.

Så skulle du vara en av de där nyförälskade lovefools’en, här är fakta:

Jag vill inte veta. Jag kommer hålla för öronen och sjunga ”Bä bä vita lamm” så fort du ens yppar något om dessa underbara känslor. Bara så du vet.

 

Sådetså.

 

(Sen är jag lite bitter över ekonomin också. Och att jag inte kommer kunna åka runt på festivaler så som det var planerat… Sånt suger.)

Lets rock’n'roll

Okej, det finns ett band som är THE band i mina ögon. The Killers. Så här bjuder jag på topp fem av deras låter, i min mening.

5. Midnight show

4. Smile like you mean it

3. Romeo and Juliet

2. Mr Brightside

1. When you where young

Mina vänner har tröttnat på mig. Inte bara för att jag spelar denna låt om och om och om igen på guitarhero, utan även för att jag alltid sätter på den på fester och sjunger med. Men det går inte att tona ner, den här låten är helt enkelt… magnifik.

I have an idea

Nu har jag bestämt mig. Har varit lite orolig för att flytta, mest pga att vara ensam. Jag och ensamhet går inte ihop. Här hos mor och far har jag ju katten som håller mig sällskap när alla är borta. Men hur blir det i lägenheten? Helt ensam? Jag?!

Så jag har bestämt mig. I flera år har jag tänkt skaffa nåt litet, ulligt och gulligt djur. Ett som klarar sig själv 60% av dygnet men som även törstar efter ömhet och närhet. Som man kan ge mat och ta hand om. Så jag kom på det. Alldeles alldeles nu. Jag ska skaffa en hamster!

För det första, så är det billigt. En hamster kostar runt 60-80 kr i månaden att ta hand om. Enda dyra utgifterna är egentligen bur och tillbehör i början. Men va fan, man får ju lägga ut lite om man vill ha 1-2 års kärlek.

Min hamster ska heta något också. Jag har dock inte kommit på vad. Och det ska nog vara en dvärghamster. Ingen guldig iaf, de är inte så fina. Också ska den ha ett paradis. Ett hamsterparadis.

Min hamster kommer skryta om sitt flashiga liv om/när den träffar sina hamsterkompisar. Han kommer typ ”Aah, också liksom får jag mat liksom varje dag. Också klappar hon mig liksom. Med respekt, om ni fattar vad jag menar” och se sådär söt ut som hamstrar gör.

Jag längtar tills jag har skaffat en hamster :)

såhär kanske min hamster kommer se ut. liten, ullig och gullig. Den kommer springa som en idiot i hjulet på nätterna och hålla mig vaken, men det gör inget, för jag kommer älska min hamster ändå. Min, alldeles min egna hamster. (Hampus….?)

Thought of today.

Angående inlägget ”I’m a dirty little whore”. Om de där kriterierna jag har. Det där med singel. Att han måste vara det alltså. Det vet man väl egentligen inte? Eller? Visst, man frågar ju men människor är så falska nu för tiden. Om så skulle vara fallet, att komplimangssnubben inte alls är singel, är det då rätt att jag åker på en bitchklapp på kinden eller han?

Det är ruskigt hur filosofisk man blir på kvällningen…..

It sucks.

Jag tänker inte ens kommentera 2-0. För jag orkade inte titta på skiten efter första målet. It sucks, big time.

Efter Tenacius D’s film så gick jag och satte mig här, och då spelades Kent i högtalarna. What the fuck? Jag gillar inte ens Kent? Eller, jag gillar Kent ibland. I hemlighet. I ljudisolerat rum. Med hänglås. De får mig bara att tänka på en gammal flamma jag hade. Vi höll ihop i sisådär tre veckor, sen ville han ha rollspel som lilla tjejen och pappa. Då tyckte jag att han kunde, bokstavligen, äta upp sina egna kavader och manliga kroppsdelar. Förlåt Kent, men ni får mig att tänka på hemska minnen.

Im a dirty little whore

På förrförra fyllan (30 timmars/drivein/ångestfyllan) så träffade jag ju en gammal ”bekant”/ex/dejt. Vi hade sagt att vi inte skulle träffas mer, kanske bara hälsa på varandra. Istället betalade han mitt inträde, en öl och gav mig en hel hög av komplimanger. Och nu till sanningen sanning. Jag är så jävla lätt.

En hög med komplimanger får mig lätt på fall. Sen om det är så särskilt bra eller inte är en annan fråga. Som tur är så händer det inte speciellt ofta att någon står och överöser en med komplimanger i en kvart/tjugo minuter. Men det funkar. Tyvärr. Jag vill kunna vara en sån där stenhård brud där komplimangerna studsar mot ens pansarhud, typ.  Jag, däremot, hånglar villigt efter en kvarts komplimanger.

Okej. Nu lätt jag superbillig. VIsst att jag är billig, men det finns ju vissa kriterier så klart. Att den som ger komplimanger är trevlig, ser bra ut och är någolunda nykter så att denne vet vad den gör. Att denne är singel är ju också ett plus. Det är kriterierna. Uppfylls dom så hånglar jag mer än gärna. Lite hångel är bra för hjärtat har jag hört.

Damn, Im a dirty slut.

Jävla fittskatteverksfanskap!

Jag har varit helt inställd på att få tillbaka min skatteåterbäring nu innan midsommar. Till den grad att jag till och med planerat mitt liv runt dessa pengar. Och vad händer? Jag kilar in på skatteverket.se och läser lite och upptäcker att kravet på att få dem innan midsommar är att man ska ha anmält sitt bankkonto. Say what?! Det är visserligen logiskt, men say what?! Jag sms:ade min deklaration, följde anvisningarna till punkt och pricka och det stod nåt i stil med ”Enkelt och lätt, smsa och du får pengarna innan midsommar”… Ingenting om att, när man är klar med att deklarera, så måste man även anmäla kontot. Jävla förbannade fitthelveten! (Ursäkta svordomar men det här har verkligen förstört min dag)

Och vore det inte nog med det så ringde jag till skatteidioterna. Kärringen var skitotrevlig. När jag sa ”Jaha… det var ju dumt att det inte stod med i instruktionerna för smsdeklaration då…” sa hon ”Det kanske var du som såg lite dåligt?”. Kärring. Fi**a och k*k också.

 

senare… Okej, alla på skatteverket är inte hemska. Ringde upp igen och tänkte skälla på dem för att vara otrevliga men då kom jag till en jättesnäll tjej som hjälpte mig. Okej, jag kunde inte få pengarna nu men i augusti. Så okej, alla på skatteverket är inte idioter.

Must be dreaming

Sitter och lyssnar på Frou Frou. Samma tjej som ligger bakom Imogen Heap, som även de är en av favoriterna. Hur som helst, tiden går snabbt och mycket händer. Varit och skrivit kontrakt idag, och dessutom erbjudit mej att ta grovstädet innan jag flyttar in. Varför? Jo, för tjejen jag hyr av (har jag nämnt att hon är störtskön? Kan helt klart inte hyra av någon bättre) flyttar till en annan stad några mil härifrån. De skulle ta sista grejerna nästa helg, och om de skulle städa skulle de behöva åka tillbaka en gång till, bara för det. Detta tyckte jag lät lite onödigt, så erbjöd mig som sagt att ta grovstädet (som jag ändå hade tänkt göra innan…) i utbyte mot att jag fick flytta in några dagar innan. Så, om det blir så, har jag inflytt+städning redan nästa lördag! Kan det bli bättre? Och ja, jag tycker faktiskt det kan vara riktigt kul att städa… belive it or not. Diska är en annan av mina konstiga gillagrejer.

Förutom det så har jag även fått tag på soffa, 600 pistoler för en klippan i helt okej skick. Fast dagen har inte gått helt utan bakslag… hyran skulle vara inbetald en månad innan än vad jag trott, men, det ordnade sig ganska snabbt. Allt känns super, nästan lite för bra.

Så, det är så det ligger till för tillfället. Sen att jag kommit på att det kommer bli kärvt med pengar är en annan sak, kommer inte ha råd att köpa sånt som jag trodde från början, men efter tre tidigare flyttar så har jag allt som behövs för att kunna leva.

Kan inte riktigt beskriva hur jäkla lättad jag är över att det har gått så snabbt. Fyra dagar sen jag ringde på lägenheten, och nu är det snart inflytt. I am living my dream.

Så, Frou Frou är den alldeles perfekta musiken till min sinne just nu. Avslappnad, lugn och… bara ”är”. Här kommer favoritlåten.

 

Last comic standing.

Har ni sett det? Grymt roligt. Har en favorit från en gammal säsong, Amy Schumer. Hon är tokhärlig. Hur som helst, så satt jag och kikade på det i fredags och blev än en gång förbannad över den svenska översättningen. Vad fan ska man med den till egentligen? På engelska var det något i stil med:

”Yeah, and thoose soccermoms…”

och vad blev detta på svenska enligt idioten som översatt?

”Ja, också de där mammorna som suger…”

Ja, okej, det var roligt. Om det inte hade förstört hela den originella skämtet. Hade detta varit en vanlig hederlig amerikansk såpa så hade det varit hysteriskt kul med en sån översättning. Men, i en ståupp tävling så förstör det i stort sett alltihop. Jäkla översättare.

 

 

 

Computer bastard.

Jag vill formatera datorn. Så den är ren och fräsch när den kommer till mitt nya hem. Detta vill inte någon annan, eftersom alla vägrar att hjälpa mig. Hur fan formaterar man datorer? Och vart är den där jäkla windows skivan som man tydligen måste ha? Fan.

Hur som helst. Vill att det ska bli första juli nu, men en gång. Dock finns det några problem. Ett är att jag inte har någon som helst som kan hjälpa mig att flytta första grejerna, eftersom jag inte har några vänner med körkort. Men, med övertalning så ska nog mormor kunna hjälpa mig. Det var nummer ett. Sen att jag inte har pengar till att köpa mat de första två månaderna är ett annat problem. Och att jag inte har alla möbler, som man faktiskt, måsta ha. Så som soffa och bord. Äh, det ordnar sig. Det ordnar sig alltid. Om bara min jäkla lön och skatteåterbäring skulle vilja komma någon gång. Behöver även ett duschdraperi.

Mycket att tänka på, men ack vilja ljuva problem ;)

Sometimes it goes you’re way

Jag och Sandra kilade iväg runt halv fem för att kika på lägenheten, som förövrigt ligger fem minuter gångväg till centrum. Klev in och hälsade på E, en jättehärlig tjej!, och fick en chock. Så jäkla fräsch lägenhet! Liten (den var visst inte 40, utan 27kvm), men mysig. Och ja, det fanns badkar. Allt gick i svart, vitt och grått och tillät vilka färger som helst. Köket var litet men mysigt. Det fanns till och med en liten walkingcloset. Helt jäkla magnifikt! Gick därifrån efter sisådär tjugo ”Jag är jätteintresserad” och bestämde att hon skulle höra av sig hurvida vem som skulle få den imorgon. Tjugo minuter piper det i telefonen. ”Du har första tjing om du vill, skriva kontrakt imorgon?”

GLÄDJE!

Så här sitter jag, och om två veckor sitter jag i mitt egna hem. En liten, helmysig lägenhet med toppenläge och badkar. Går inte att beskriva hur jäkla glad jag är just nu. Äntligen!

The darkest secret

Jag har ljugit. För andra och för mig själv. I lördags erkände jag dock för Sandra, som iofs inte alls blev särskilt chockad. The truth: Jag kollar mer än gärna på fotboll. Efter år av tal som ”Fotboll är för sånna som inte har IQ” och ”Men hur kul är det? Ett par grabbar, som aldrig knappt ens är snygga, som springer efter en boll?” så erkänner jag härmed att jag, Maria, faktiskt tycker att fotboll är kul. Som i lördags.

När klockan slagit sex och jag satt och väntade på bussen så fick jag lite abstinens. Från pizzerian hördes vrål och hela fotbollsandan uppenbarade sig. Vi stack in och köpte rullar och jag hoppades att de aldrig skulle komma. Precis när vi gått sparkade Sverige in 1-1 och jag grät inombords för att jag missade det. Väl hemma fortsatte matchtittandet hemma hos Sandra och efter förlusten grät jag lite mer inombords. Det här att jag faktiskt gillar fotboll är något jag inte vill skrika ut. Dock skriva om i blogg. (feel the ironi)

Recept på en jäkligt bra fotbollskväll är dock en jäkla massa öl och ett gäng fotbollsintresserade killar. Stämningen blir på topp.

Så, det var min hemlighet. Jag ber om ursäkt då jag tidigare lett er bakom ljuset.

Promnight

Så, igår var jag och Sandra med Martin och Nicole. Nicole hade sin balkväll och Sandra fixade frillan, jag fixade korten. Jävligt rolig dag vill jag lova :) Är helt underbara tider just nu, fastän det inte är något speciellt. Men, för en gångs skull, så vet jag att de som finns nära mig bara vill mig väl. Nicole och Sandra, ni är underbara – och jag älskar er brudar!

Lite kort från balen.

Nicole var helt underbar i klänningen och frisyren. She’s what you call a hottie ;)

Hon fick en blomma av mig och Sandra. Och jag fick tydligen nåt i ögat, what’s up med skärpan liksom?

När jag fotade Martin och Nicole, väl framme i Skara (vilket fan inte var någon enkel match, då de inte alls ville sammarbeta… haha) så flög en fågel iväg. Detta ögonblicket fastnade på kort. Helt jäkla klockren reaktion :)

Pumpkin, ashole?

Något jag tycker är hysteriskt roligt är folks smeknamn på sina älskade. Se bara Katrin Schulmans systers smeknamn på sin grabb, Skrutt. Skrutt! Det är hysteriskt roligt! Mer roliga är Hjärtat, Sötnos och Älskling. Hjärtat får mig att tänka på en röd, blodfylld kroppsdel. Sötnos får mig att må illa och Älskling låter som ett förkläde för att man egentligen är pissed off och inte har lust att säga Jävla Idiot, utan väljer istället det lite mer rumsvänliga ordet, Älskling. Smeknamn på sin käraste brukar oftast vara något kort, sött och rosa. Jag gillar inte kort, sött och rosa. Skulle jag namnge min framtida lover skulle han fått välja mellan:

Hingsten, Pumpkin, Bamse, Oh Baby booooy, Ashole, Pancake with sugar and strawberrys eller kort och gott: Leffe.

Leffe funkar på alla. Till och med min mormor passar som Leffe. Leffe är kort, sött och rosa, men på ett manligt och tufft sätt. Jag gillar Leffe. Min nästa katt ska heta Leffe, såvida min framtida pojkvän inte väljer det smeknamnet.

Vad kallar du din pojk/flickvän? 

Where the fuck are you guys?!

Hur kommer det sig att det alltid är de snyggaste killarna som är de tråkigaste (läs pain in the ass) ?! Verkligen. Kan någon svara på det? NÅGON?!

Och, om du svarar på det kanske du också har svaret på vart det finns killar som BÅDE är snygga och intressanta, ja, till och med trevliga? Vart? VART?!

(Ursäkta tonen av desperation i detta inlägg.)

 

Johnny Depp är en handsome motha fucker. Men är även han en tråkig jävel? Om inte, befinner sig de trevliga good looking guysen i Hollywood? På bioduken? Where, man, Where?!

Like that time in eeh… yeah, now.

Just nu sitter jag och är nervös. Jag är en nervös människa. Är det inte nervositet över något jag ska göra, som idag innan fotningen då hjärtat kändes som om det skulle hoppa ut ur sin rätta plats och detta trots att jag faktiskt känner människan jag skulle fota, så är det över någon dum räkning som inte blivit inbetalad i tid eller över att bussen ska köra ner i diket. Det sistnämnda hoppas jag dock på att få slippa oroa mig över så ofta snart.

Det jag är nervös över idag är lägenheten. Allt är klaffat och klart, jag har råd och vet hur jag klarar mig själv (har ju faktiskt bott ensam i tre-fyra år…) och möbler finns att tillgå. Dessutom har jag en hel inredningshöra ute i förådet, men, det är inte det jag är nervös över. Jag är nervös över att jag inte ska få den. Att jag på måndag går och kikar på den och får ”Nej, du är inte den jag letar efter som ska ta över min lägenhet… sorry” rätt upp i ansiktet. Förmodligen kommer jag störtgrina och ge upp lägenhetssökandet i några dagar då, vältra mig i choklad och sorgliga filmer. Men, sanningen är den, att det här verkar för bra för att vara sant. Ynka 2500 (plus el), runt 40kvm och inflyttning fösta juli. Det är som en dröm. En dröm som för tillfället känns jäkligt långt bort.

Det faktum att jag inte ens sett lägenheten ännu är något som många kanske skulle tycka vore konstigt, i och med min oroa att inte få den. Men så länge den har väggar, tak, golv, en fungerande toalett och kök så är jag nöjd. Sen om väggarna är spygröna skiter jag i. Det finns tyger och snygga tavlor, och jag älskar att greja. Hur som helst så hoppas jag verkligen att jag får den, och får jag den så lovar jag att jag ska.. eh. ja, säg npgot vettigt så gör jag det.

PErfekt skulle ju vara om hela lägenheten är neutral (så man kan greja själv), har balkong och badkar och snälla grannar som inte klagar om man råkar ha fest någon gång i månaden. Det vore super. Men jag hoppas inte. Jag hoppas bara på att jag faktiskt får den. Hoppas hoppas hoppas hoppas….

Olycksdag…?

Tss, in my ass! Fredagen den trettonde är härmed en jävla lyckodag. Saker har flytit på hur bra som helst. Förutom att ha fått tag på en lägenhet (1:a, runt 40kvm och under 3000 papp i månaden), ska kika på den på måndag, så gick mitt livs första fotojobb helt jäkla otroligt bra. Sandra fick agera personlig assistent, och Bella var amazing i sin balklänning och håret. Många bra foton, helt enkelt! Dessutom så kom jag på förut, att skit samma om jag är ledsen över en kille. Det finns så jäkla mycket annat att glädjas åt. Mest, att jag har den underbaraste vännen någon någonsin kan önska sig. Sandra, du betyder allt. Du är min sten. Mitt allt. Och idag tog även Nicole studenten, en tjej som växer mer och mer för varje dag jag känner henne och som blivit en nära vän på väldigt kort tid. Så imorgon blir det hennes dag, jag hänger på som fotograf och Sandra blir frisör.  Så, i det stora hela är livet jäkligt perfekt nu.

Jävla.. vad kallas det? Kärl… hat?

Andra gånger har jag vetat att vi kommer stöta på varandra och att vi då inte kommer kunna hålla oss ifrån varandra, så har det alltid varit och det går inte att komma undan, fastän man kanske egentligen vill. Dragningskraft kanske det kallas? Eller attraktion? Eller själsfrände?

Hur som helst, det var då. Och jag har aldrig riktigt mått dåligt över det eftersom jag alltid vetat att vi kommer prata igen. Men nu är jag fan ledsen. Över en jäkla idiot. Såpass ledsen att jag inte funkar som jag ska. Istället går jag omkring och ser arg ut, sträckläser sorgliga romaner och kollar på sorgliga filmer. Hela jag är bara sorglig för tillfället.

Music within

Har precis kollat kalrt på en av de bästa filmerna någonsin. Jag vet inte med er, men jag är iaf en sån som älskar filmer som berör en och som får en att tänka. Den här fick mig att tänka, gråta och älska hela fucking livet. Se den, verkligen. Och bli, precis som jag, kär i Art :)

Dagens tanke… Det här med att bli äldre.

Hamnade precis på en blogg vars ägare precis fyllt femton. Låt mig citera:

”När jag var yngre hade jag alltid svårt att somna dagen innan födelsedag och julafton, men jag tror jag har ändrats med åren.”

Detta tycker jag är så… härligt. Så underbart. FÖr visst är det så? Man är alltid äldst, hur gammal man än är. Man tänker inte på att man fem år senare kommer se tillbaka på sig själv som en omogen liten pojk/flickvasker och skratta åt ens tankar och funderingar man då hade. 

Ett exempel, som jag nu letade fram, är utdrag ur min dagbok som jag hade från 13 års ålder till 16, här är födelsedagarnas inlägg.

”Idag fyller jag 13. Och jag vill inte bli äldre, vad mer behöver man veta? Ska dra och dricka öl hos Madde nu. Hej svejs.” 

 ”Ännu en födelsedag överstökad och nu får jag kalla mig fjortis och faktiskt är det sant! Så jävla najs! Fast jag är ju såklart ingen fjortis, inte som Emma i alla fall. Igår satt hon med stringen upp till axlarna, sååå fjoooortiiiis! Hon borde växa upp lite.”

”Idag fyller jag 15. Det har varit en av de värsta dagarna i mitt femtonåriga liv. Dels så hade de typ växlat ihop den med min brors eftersom allt var hans favortigrejer, inte mina! Sen började vi skrika och jag gick därifrån och drack kaffe med Jess på Gabriel istället. Jävla födelsedag! Förresten behöver jag inte bli äldre, har redan varit med om allt….”

”Nä, nu vill inte jag fylla år mer.”

Det sista var dagen innan 16 år. Som ni ser så tror man alltid att man vet bäst och kan mest, oavsett hur gammal man är. Till och med fyraåringar bevisar detta genom att skrika ut ”Kaaan sjääälv!!!” på knappt förståbar bäbiska.

Jag tycker det är jättekul. Och skrattar åt mig själv ju äldre jag blir :)

Bevis bör användas.

En gång i tiden dejtade jag en riktig träningsfreak. Han drömde om att bli bodybuildare och hade tidningar, affisher och filmer med just bodybuilding. ”För motivationen” påstod han, men jag menade bestämt att han faktiskt tände lite på de där muskelpaketen, och att han, till skillnad från alla andra killar, inte tog fram ”Tuttarnas värld” på kvällskvisten utan istället bläddrade i Bodybildartidningar med stora, biffiga män medan han smekte soldaten.

Det tyckte han inte alls om att jag trodde, och bevisade detta genom att köpa hem en trave med Tutt & Mus tidningar som sedan fick ligga under hans säng. En vecka senare var samtliga tidningar oöppnade och dammiga, medan Bodybuildartidningarna var väl genomarbetade och varenda sida hade fått små hundöron. Jag tror fortfarande på min teori.

 

En sån här bild skulle säkerligen göra hans kväll. Under täcket.

Sälj dina känslor och minnen på Ebay

Jag är rädd för att jag kommit in i en sån där period. En sån där period då ingenting känns riktigt bra, utan mest jobbigt och tidskrävande. Detta gjorde att jag bröt min hälsosamma grej med choklad, små knäckemackor med philadelpiaost framför ”Sunes sommar” förut.

Det gjorde också så att jag ringde till, vad jag nu ska kalla honom, och bröt allt. För alltid. I en evighet. Hela historien med honom är ganska roande… Det är konstigt hur två personer kan vara så attraherade och dragna till varandra men inte stå ut med en sekund i varandras närhet. Vi bara bråkar, gör varandra illa och förstör. Och när vi är ifrån varandra så längtar, saknar och trånar vi. Båda två. Fan. Det är sånt här som borde utrotas. Personer som är och beter sig som honom, och att jag, av någon anledning, inte kan vara utan honom. Han är ju en idiot. En underbar sådan. Men det får vara nog nu. Jag kommer gråta och vilja och hata och älska och allting på samma gång flera gånger men. Det är slut nu. Finito.

Den här dagen kommer gå åt till att läsa och försöka komma undan tankarna. För det här, det här är en jävla fittdag.

Dagens… You go Sweden!

Alla som ska se Sverige spela räcker upp en hand NU! Okej, nu kan jag ju inte se det men jag gissar på att sisådär 98% av alla läsare räckte upp en, två eller en halv.

Själv tycker jag fotboll är lika intressant att titta på som en skadad fluga som inte kan flyga. Om inte sällskapet är en hel jävla massa öl, ett gäng pojkar (varav någon är ens pojkvän/kk) och det går bra för laget de hejar på. Det är lite som att titta på ett gäng smågrabbar som precis fått tillgång till en trimmad moppe. De blir helt överväldigade och vet inte vart de ska ta vägen, så istället så jublar de, kramas och gråter i smyg av glädje. Då är det faktiskt kul att titta på fotboll. Dessutom så kan man alltid förvänta sig en het natt efter en lyckad match. Jag skiter i om han skriker ”Jag älskar dig Sverige!” och tänker på någon av spelarnas fasta rumpa när han kommer, så länge han dunkar mig gul och blå.

Jag hejar självklart på Sverige för alla Sveriges flickvänners skull.

Produktiv dag

Denna dagen har gett mycket. Förutom att ha haft betygsnack och fått den finaste komplimangen någonsin, har jag tagit kort på mig själv i trekvart för att jag inte haft annat att göra. Sen träffade jag Sandra för lucköppning eftersom lördagen inte alls är särskilt… ja, ihågkommen?

Dessutom har jag hunnit gosa med katten och skrivit 2,5 sida i min bok. Fortsätter jag såhär kommer den bli klar någongång när jag hunnit fylla 60. Hurra!

Skadeglädje

3orna (läs: småtjejerna/småpojkarna) som jag, förutom att ha velat ge en rak höger (iaf de flesta) de senaste två åren, tar studenten imorgon. Det ska tydligen bli regn. Så ja, jag har skadeglädje. Det finns några, jag tänker på tre, personer där som borde stå med i ordlistan som förklaring på ”Pain in the ass”, det ordet beskriver dessa människor väldigt bra.

Dock! Tycker jag att det bara kan regna på dem. De andra kan solen få lysa på, de firar ju ändå att de ska komma ut i vuxenlivet och det är inte varje dag man gör det.

Jag borde supa mig full på Vodka, viska ”The dark side of the human mind”… och med ett mörkt, dovt, elakt skratt efteråt.

Vemodigt

Idag är en smärre vemodig dag. Sanningen är att jag inte har lust med någonting. Tog en cykeltur när till båten, doppade tån i sjön och åkte hem. Det hela tog mindre än en halvtimme. Jag hade planerat en cykeltur på en timme. Så, jag skyller på motvind.

Det enda som finns i tankarna är hur allt skulle kunnat vara och kanske kan bli. Vad man gör rätt och vad man gör fel och om det finns en väg därimellan.

Också lyssnar jag på Cornelius.

Dessutom…

så luktar hela jag selleri. Jäkla hälsosamhet.

Att leva hälsosamt

Efter ännu en helg av sprit, kebabrulle och McDonalds tar ju nu beslutet. Ännu en gång. Jag ska leva hälsosamt. Äta bra och sånt där ni vet.. till min hjälp tar jag Anna Skipper, i hennes ovetenskap såklart. Första jag använder är hennes magstimulerare:

2 tsk malen ingefära

2 tsk gurkmeja

2 tsk pressad citron

2 tsk vatten

också lite salt.

När jag började blanda ihop allt tyckte jag faktiskt att del lät helt okej. Varken gott eller äckligt, lite smaklöst. Detta beror på att jag inte kan laga mat, och heller inte riktigt hade kunskapen om vad ingefära och gurkmeja är för sorts kryddor. Nu, efter intaget, börjar jag tveka på det här med hälsosamt liv. Det är meningen att man ska ta en tesked av det här före varje måltid. Alltid. Pröva en, och du fattar nog vart jag vill komma. En annan sak jag tänkt pva är hennes Vegowraps medcashewpesto. Det slutade med att jag grillade kycling och la i. Ihop med sallad. I tacoskal. Med massa vitlök. Det fick den originella smaken att försvinna litegrann.

Anna, du verkar som en helskön tjej. Men, att leva med detta, kallar jag inte för liv.

Allas hälsocoach skulle nog må bra av en riktigt fet kebabrulle någon gång per år. Bara för att veta hur jäkla gott det är. Det måste, i hennes ögon, vara som en trippelorgasm.

Drive in

Om jag inte minns helt fel så gick jag och beställde dricka och chokladmuffins i Mcdonalds drivein, istället för att gå in. Det är lite respekt på det, om så är fallet. Undrar när minnesluckorna ska komma tillbaka… :S

Det finns många sätt att ta sig runt i en drivein. Man kan gå, hoppa, krypa, cykla, åka och rulla fram. Eller, snarare rulla ut. McDonalds är livsfarligt för figuren.

Ett löfte

ett löfte till mig själv: Drick aldrig så mycket som jag gjorde igår/inatt. Förutom att jag inte kommer ihåg ett piss så gjorde jag tydligen en jävligt dum grej. Inget jag är stolt över och inget som jag kommer ta upp, någonsin. Hur som helst, aldrig bli så jävla packad igen. Det är lite knäppt hur man kan ha minnesluckor som täcker en hel jäkla natt. Vi hade tydligen varit på efterfest också, inget jag kommer ihåg. Dessutom hade jag pratat med en tysk inne på Majos, vilket inte heller finns med i minnet. Och! Jag hade lagat mat i morses och skurit mig i tummen. Bevis på att för mycket sprit aldrig är bra.

Något jag dock kommer ihåg, som även var jäkligt roligt, var att vi lekte ordleken påväg till krogen. Ni vet, när man säger ett ord och den andra ska säga ett ord på den bokstav det första ordet slutade på. Vet ni vilken jag menar? Hur som helst så fick jag bokstaven H, och flamsade till med ordet ”Hora”. Varav J vänder sig om och säger: ”Var det nån som sa mitt namn?” Helt hysteriskt roligt, om du frågar mig.

Men, verkligen. Inte bli så full igen. Inte göra så jäkla dumma grejer. Självrespekt finns det något som heter, och det har man verkligen inte om man är så full att man knappt kan prata rent.

Jag borde

Jag borde sova, eller ha precis vaknat. Istället har jag varit vaken, klarvaken, sen tio igår. Och dessutom har jag varit på mcdonalds en sväng i morses. Och OK och köpte cigg. Jag var fortfarande skitfull och skyllde på att jag var student, både tjejen på OK och hon på McDonalds gick på det. Den bjöd jag Sandra på lite chokladmuffins och åkte hem. Och nu sitter jag här. Fortfarande lite full. Med lite ångest över att ha gjort lite fel grejer inatt/imorses. Men! Man är inte bara dum på fyllan, som jag skrev… idag är en ny dag och det som hänt är glömt. Verkligen, bokstavligt. Jag har inget minne sen igår, förutom att jag blev bjuden på en jäkla massa alkohol och var så full att jag inte kunde prata rent.

Lite snabb sammanfattning av helgen i bilder, mest på mig. eller, bara på mig nästan. ÄH, jag gillar mig själv.

Torsdagen började med lite fest i stadsparken, som senare begav sig till stadt och efter det okänd plats.

det skulle vara en bild på en bakis Mia här, så blev det inte. På lördagen hade vi iaf en heldag på skövde, där jag upptäckte carlings. Härmed gillar jag skövde.

På kvällen var jag fit for fest, fast senare blev det en röd tubklänning. Vi drack en jäkla massa vin, spelade guitarhero och gick till majos.

Efter en tur på McDonalds och väl hemma. Jag ser gråtfärdig ut på det här kortet. Det beror på att jag varit uppe länge. Här befinner jag mig nu. Men jäklar vilken trevlig nationaldagshelg det har varit ;)

Shit

Jag är så jävla blåst. det är sorlgligt. men! i morgon, förhoppningsvis, har jag glömt allt.

Några minuter senare.

Vistt är det hemskt när man vaknar upp och inser att det man gjort är helt fel? Det är hemskt, och man vet inte riktigt vad man ska göra.

Kroppsspråk

För ett tag sen (nej, jag tänker inte säga när. Men, det var nyligen) så fick jag napp. Jag hade sett honom lite på förfesten under kvällen och nu kom han fram när jag stod i baren och betalade min redbull/vodka. Sedan dansade vi, gick på efterfest och väntade på taxi i en mindre evighet. När klockan närmade sig fyra beslöt vi oss för att gå hem (jag gick barfota pga skoskav) till honom. Väl där så… ja, gissa själva. Hur svårt kan det vara? Jag är singel, han är singel, vi var fulla och ensamma. Hur som helst, så efter (jaaa….) så frågade han vad jag sett i honom. Jag svarade att jag tyckt han var söt. Han svarade iaf på samma fråga såhär:

”Ditt kroppsspråk. Också var du så glad”

När jag vaknade tog jag på mig kläderna och gick ut och satte mig i gräset för att vänta på skjuts, bakfull och med söndriga fötter och med funderingar på hans svar. Menar han att jag har ett utmanande kroppsspråk? Var det för att jag råkade dansa på stången? Eller för att jag gick barfota och haltade fram?

Hur som helst så var det en bra kväll och natt och morgon. Och dessutom har jag fått reda på att jag har ett kroppsspråk, det ni!

Har jag nämt att det är sommar?

Okej, jag vet att jag inte har skött min blogg så bra på sistonde. Mest för att det är sommar, för att jag spenderar helgen hos Sandra och för att jag spontanfestade i tordags, mycket trevligt.

Hur som helst, så har jag fått mitt första fotojobb! Är skitnervös. Ska fota en tjej innan hennes bal här i stadsträdgården… får väl se om korten blir något att ha :)

Egentligen har jag inget att skriva, förutom att va var ute på sjön första gången i år igår. Plus årets första dopp, vilket var störtskönt eftersom det var grymt varmt i vattnet. Fotobevis kommer.

Mer än så var det inte. Nu ska jag spela guitarhero.

It’s not summer

För sisådär fem minuter kom jag innanför dörrarna. Kvällen började med en Carlsberg (dåligt med cash… annars skulle ju självklart Corona vara det självklara valet) och ett jäkla letande efter min mobil, som tur var svarade Sandra och det visade sig att jag haft lite väl bråttom därifrån.

Hur som helst, så tänkte jag ge lite musiktips såhär inför sommaren. Lite summerfeeling, helt enkelt. För utan dessa låtar, It’s not summer.

The Sounds – Tony the beat

Denna har rullat repeat sedan den kom ut i dessa ljuva sommartider. Passar utmärkt ihop med en kall öl och en härlig sommarfylla på en solskenskväll, tillbakalutad i gräset. Sanningen är att vilken låt som helst av The Sounds dryper av sommarkänsla.

Sugarplum Fairy – She

Okej, jag erkänner att det är lite… varning på den här låten. Den är sådär bradålig. Extremt perfekt att vråla med i, helt underbar att skaka loss till, och alldeles perfekt att ha i sommarblandningen.

Rise against – Prayer of the refuge

Det här är inte bara en sommarlåt, detta är en året runt låt. Enda anledningen till att den får vara med här är för att den är helt jäkla amazing.

Mad Caddies – Riding for a fall

Lite lugnare, härligare… En sån där låt som man tar ett djupt andetag och njuter utav. En varning utfärdas dock om att texten kan få en lite deppig, MEN! Den är värd en plats här på sommartoppen ala Mia. När du väl är inne på MAd Caddies, kika även in låten ”Day by Day”.

Lostprophets – Burn, burn

Gosh, när den här hörs kan man inte stå stilla. This is music, biatch! Ett tips till är deras låt ”Last train home”, skön slänga helt enkelt.

Sommarkänsla

Sitter fortfarande här. Någonstans är det någon som lyssnar på The Sounds, det gör mig glad. Och pirrig. Och somrig. Så när jag kommer hem ska jag fixa smoothie och lyssna på The Sounds. Imorgon ska jag åka båt, sola och bada – äntligen. Och fixa The sounds som bakgrundsmusik. The Sounds är sommar för mig. Nu har jag skrivit The sounds väldigt många gånger. Hej då.

 

Förutom att de är jäkligt svängiga, så är de dessutom snygga. Speciellt Maja. Min Maja.

Skofetish

De här nya pumpsen är så snygga så jag kan inte sluta titta på dem. 250 pistoler, det är inget om man sedan lägger till två par sommarskor och betalar 350 för hela kalaset. Jag är nöjd :)

Med de här skorna kan jag, förutom att snubbla, även sparka elaka människor i skrevet. Mycket användbara.

Det här med att vänta

Finns det någonting som jag verkligen avskyr så är det att vänta. Vänta på bussar, människor, beställningar, mat… you name it. Lite för att jag av naturen är en mycket otålig människa. Nu väntar jag på att Sandra ska sluta jobba så vi kan gå till systemet, ta en fika och fixa studentpresent till Nicole. Dessutom väntar jag på att M ska komma hem så jag kan cykla till andra sidan stan, hämta ett par skor och sedan droppa av dom hos ägaren som bor i huset mittemot, sedan cykla tillbaka in till staden och vänta på buss. Den här torsdagen är alltså en väntdag. Och vad ska man göra då?

Jag har redan följt med mamma för att handla, såg till att hon fyllde halva korgen med grönsaker och frukt och sedan fick hon fylla resten av korgen med vad hon ville. Det blev kött, vilket inte är mig emot. You cant spell meat without eat, så att säga. Sedan har jag hämtat ut tre par skor och håller för tillfället på att gå in ett par. De är vita och skitsnygga, med sju cm klack. Mamma skrek att jag inte bara skulle gå in dom, utan även lära mig att gå i dom. Tss, jag är the king på att gå i högklackat!

Så, vad ska jag göra nu? Sitta i skolan och vänta? Inget roligt alls, så jag behöver vänttips. Bring it on!

 

Angående dejting

För ett tag sen la jag ner Spray date, eftersom det kommer sjukt konstiga förslag från alldeles för gamla gubbar där. Undrar hur de tänker egentligen… ”Den här tjejen föddes när jag söp mig full på mitt trettioårskalas, men va fan, hon vill säkert knulla med mig ändå.” Usch. Sånt får mig att tänka på tragiska saker, som det som hände Engla till exempel. Perversa gubbar som sitter framför sina datorer och runkar framför småbarn. De borde få ett skott i pannan.

Men! Det var inte det jag skulle berätta nu. Bara för att jag lämnat Spray så betyder inte det att jag lämnat hela den här internetdejtingsgrejen, nej då, jag befinner mig istället på Happypancake. Stället där man inte behöver betala en massa dyra pistoler för att få tillgång till alla funktioner, vilket är suveränt. Men! Något jag funderat länge på när det kommer till det här med internetdejting är ointresset. Jag menar, när man gett sig ut så betyder väl det att man är intresserad av att lära känna någon? Dock brukar de flesta konversationer (minst åtta av tio) se ut ungefär såhär:

Hej, allt bra?

Okej.

Jodå, helt okej. Hur är det själv?

Det är fint.

Eh.. va bra. Så, vem är du då?

Johan.

Eh, jaha. Och vart bor du?

Stockholm.

Ja, för där tappar jag intresset. Är det bara jag som tycker att intresse skapar intresse? Någon som håller med? någon…?

En tanke

Undrar om statistiken går upp för varenda titt, inklusive mina egna, på den här sidan? För varenda gång jag loggar in så har statistiken ökat drastiskt. Och detta efter att jag kikat läget. Hur som helst så ser jag detta som ett problem.

Dessutom så vet jag inte riktigt hur jag ska fixa så jag kan smygkolla ip. Detta med att börja en ny blogg är ungefär lika jobbigt som att adressändra, fastän folk försöker lura på en att det är jätte enkelt. Lögnare.

4/6 o8 – Dagens

Dagens grej är väldigt seriöst. Ytterst seriös. Nästan så seriös att jag får rysningar. Eller, när jag tänker efter, så FÅR jag faktiskt rysningar av dagens. Det är en låt som har följt med mej länge, men, som är speciell eftersom det är en av få låtar som jag inte relaterar till någonting. En sån där skön låt som man kan lyssna på utan att känna egentligen nånting. Låten är The Strokes – Ize of the world. Jag tycker absolut att du borde lyssna på den, älska den och ta hand om den som om den vore din egna lilla bäbis. Lyssna här.

Att de dessutom är sådär härligt fulsnygga gör låten ännu bättre.

De där jäkla

 

Snygga killarna som visar sig vara gay är frustrerande. Något mer som är frustrerande är de där jäkla Ring in och vinn pengarprogramen. Det värsta är att jag går på dem varje gång. ORden är ju inte svåra att komma på, också tänker man ”Ja men what the hell… nån ska ju vinna. En gång kan jag ringa”, fem gånger senare så är man bara förbannad och ger upp, också vinner någon tant från Småland istället. Jäkla skitprogram.

 

Ett erkännande från en jävligt mycket singeltjej

Jag skrev ju nåt inlägg som hade kategorin ”The dark side of a human mind” i min gamla blogg, där avslöjade jag hur jag inte alls håller upp dörrar för snygga tjejer, utan snarare slänger igen dom framför deras ansikten och sedan skrattar elakt inombords. Nu ska jag avslöja ännu en sak, som inte alls är särskilt smickrande.

Jag glädjs inte längre när någon annan människa blir kär.

Alltså, om en singel hittar någon och blir kär. Eller om någon blir nykär på nytt. Eller när det handlar om andra människor och kärlek överhuvudtaget. Detta måste bero på att jag varit singel alldeles för länge, och under den tiden mest bara träffat konstiga, en del även idioter, till killar. Det måste vara därför, eller hur? Jag menar, vem blir inte glad för någon annans skull? Alltså, man erkänner det ju iaf aldrig, och absolut inte för personen i fråga. Man ler falskt och utbrister ”Nämen vad kul! Vad glad jag blir för dig!” När man i själva verket har lust att sticka en gaffel i ögat på människan och beröva denne alla dessa fjärilar i magen och rosa, lyckliga tankar (Jag tror även att det kallas för svartsjuka. Eller avundsjuka.)

Okej, det finns ju självklart undantag. Det beror lite på personen, om den är snygg eller inte. För är det en snygg så blir man lite arg. Typ ”Jaha, det var ju typiskt. Bara för hon/han är snygg.” Men är det en ful eller mindre snygg människa så blir man ju lite glad ändå. Det är ju redan taskigt att vara ful, så då ska man ju inte behöva lida mer genom att leva ett ensamt liv.

Som Victoria. Henne blir man ju glad för. Om det inte vore för att hon kan trösta sig med shopping för sina miljoner. Nej, även här kan jag inte unna människan kärlek. Hemska, hemska dark side of my human mind.

Att hitta sig själv

Något som kommit in i mina tankar det senaste är att folk är så jäkla måna om att hitta sig själva. Man ska vara ensam och singel och leva hejsan tills man hittar sig själv. Jahapp. Detta kom upp tidigare idag då jag gick och beklagade mig för Sandra om livet som singel:

”Det skulle vara så jävla mycket lättare om man hade haft någon vän som också var singel. Vad fan gör jag när ni upptagna har myskväll med respektive? Kollar på tv, äter mig tjock och dricker öl för att däcka så tidigt som möjligt så det blir en ny dag? Vilket jävla liv…”

”Ja, men utnyttja den här tiden till att hitta dig själv då.”

Men va fan. Okej, det är faktiskt en jäkligt bra idé, för har man hittat sig själv så har man tydligen löst alla världens problem som någonsin kan komma upp i ens liv, men om man redan hittat sig själv då? Vad ska man då hitta på dessa ensamma helgkvällarna? Och hur hittar man egentligen sig själv? Vart ska man leta? I soptunnan eller något billigt hak med halva kjolen nere? Nej, det där med att hitta sig själv tycker jag är överskattat. Jag har hellre hett, ångande sex och kollar på film på fredagskvällarna när ens vänner är upptagna med sina respektive.

Något vi mer kom in på var det här med att hitta manliga vänner, som man kan umgås med när ens vänner har myskväll med respektive.

”Det bästa är ju att hitta någon som är jävligt ful, för då vill man inte ligga och riskerar inte att förstöra vänskapen.”

”Men va fan, har man inte haft ligga på ett tag så tänder man ju på vad som helst. Lite manlig doft bara så släcker man lampan och i värsta fall använder man en påse. Nej, manliga vänner funkar inte. Jag måste hitta en singeltjej som vill gå långa promenader och som inte alls kommer hitta nån kille innan mig. Det vore taskigt”

Och varför jag skriver detta inlägg? Jag vet faktiskt inte, men jag tror att det jag vill få fram är att singellivet inte alltid är så jäkla roligt. Singellivet kan vara pain in the ass faktiskt, precis som sambolivet. Så, något därimellan skulle vara perfekt. En kille som blir kär i en, bara har sex med en men som fortfarande låter en leva sitt liv och inte ska lägga sig i inredningen. För det var också ett av dagens samtalsämnen, sambolivet och hur jäkla irriterande det kan vara när man inte är överens om hur det ska se ut i sitt gemensamma hem. Det kan lätt leda till kastrullkastning och Bamses knytnäve-förslag. Inredning ska vara grunden i min nästa raggningsreplik förövrigt.

”Hurru, låter du bli att lägga dig i inredningen så låter jag bli att köra sönder din bil. Deal?”

Tråkigheter

Ja, det är det ganska mycket av just nu. Både med mig själv och andra, men, som Bamse sa, det som inte dunder honung fixar får knytnävar greja. Eller, i mitt fall, väntan och lyhördhet eftersom jag är så svag så jag knappt ens kan knocka en nyfödd. Dessutom vill jag inte knocka någon. Inte ens lite.

Så, dagen har bestått av lite planering, önskemål och guitarhero. Så detta inlägget blir ett wannabe Blondinbella.

[  ] Bränna Raku hela onsdagen, där jag planerar att slänga minst en jobbig jävel i ugnen. Må denne brinna i raku.

[  ] Ta reda på vad en.. ja, jag kommer inte ens ihåg namnet på saken, ser ut i en båtmotor, köpa en ny.

[  ] Fästa motor på båt.

[  ] Sjösätta båt

[  ] Åka båt och bränna mig på en klippa tillsammans med Sandra och Johan

[  ] Skövdetur tillsammans med Sandra och Johan, de ska leta saker till sin lägenhet. Jag ska titta på.

[  ] Fest. Vart, hur och när är ännu inte bestämt.

[  ] Låna pengar.

[  ] Försöka hålla i pengar mer än en vecka.

[  ] Få nya skor.

[  ] Gå i nya skor.

[  ] Leka fisk.

Okej, det sista kanske inte är säkert, bara önskedrömmar.

Dagens

Nu när jag har en ny blogg så tänkte jag köra en ny grej. Den kan vi kalla för dagens. Det kan vara precis vad som helst, och kommer komma upp i stort sett varje dag, därav namnet.

Nu har jag tänkt ta dagens roligaste kommentar, men eftersom ingen verkar ha hittat hit eller kommenterat så gick det rent sagt åt helvete. Så vi kör en dagens mössa istället. Det är ju ändå mössväder.

Det här är verkligen riktigt dålig humor.

Gästbloggare?

Jag söker bloggare för samarbete. Ansökan:

Den här bloggen är varken populär eller bra. Du tjänar inga pengar och måste vara lika bra på att skriva som självaste… ja, nu kommer jag inte på någon, men du fattar vad jag menar. Visar det sig senare att du inte är detta så kommer du få en spade i huvudet. Hårt. Och brutalt.

Intresserad? Kontakta mig.

Sjung om studenten

Jävla studenter. För er som inte vet det så finns det något jag ogillar väldigt mycket, och det är just studenter. Detta baseras enbart på svartsjuka.

De springer runt, fulla och glada, tror att de kan göra allting och att de har hela världen framför sig. Fuck it! De har bara en jäkla massa bakfylla, arbetslöshet och pengabrist framför sig.

Anledningen till att jag inte gillar studenter baseras på, precis som jag sa, svartsjuka. Därför att jag själv aldrig kommer att få vara full och odräglig med en studentmössa och sjunga om studentens lyckliga dagar. Det suger, stenhårt.

Men, det finns så mycket mer som gör att jag inte alls är särskilt förtjust i studenter. Som att de får bussarna att bli tio minuter försenade, att de går och lägger sig när jag går upp, att de där jäkla studentsångerna är så ‘90 så att det nästan är sorgligt och att de dessutom ligger utspridda i busskurer, trädgårdar och utanför skolan för att sova ruset av sig. De har helt enkelt ingen hyffs alls.

Så till alla er studenter där ute, sjung om de lyckliga dagarna medans de håller på, för snart vill ni skjuta er själva i huvudet när ni inser hur ni håller på och skändar vår vackra befolkning och natur.

 

Som tur är finns det vissa varningar uppsatta så att man vet var dessa djur håller hus.

Det här med kaffe

Det är livsfarligt med kaffe. Inte bara är det gott (med 70% mjölk såklart) utan dessutom så är det uppiggande. Något man kan tycka är väldigt bra, då man är trött. Och klockan är tidigt. Inte sju på kvällen. Då är det fan inget vidare bra att slänga i sig tre koppar kaffe bara för att ha något att göra. Men kaffe är även farligt på flera andra sätt.

Det är koffein i som jag hört är dåligt att inta i för stora doser. Dessutom så får man en väldigt trevlig mage efteråt. Detta kräver, nio fall av tio, ett toalettbesök efteråt. Vilket kan vara trevligt och sådär avslappnande, om man inte fick ont i magen av kaffehelvetet.

Vad jag försöker säga är att kaffe inte är bra. Te är bättre. Speciellt grönt som smakar asiatiskt.

Det är synd att kaffe är gott och beroendeframkallande. Nu kanske detta var ett ganska meningslöst inlägg, men det jag vill få fram är att om ni inte dricker kaffe, börja inte. Kaffe gör en inte vuxnare, bara en mer flitig toalettbesökare.

Viskaleken

Kommer ni ihåg när man var liten och lekte Viskaleken? Ni vet, när man sitter i en ring eller huller om buller och viskar en mening och den sista som hör den ska säga meningen högt?

Det är knäppt vilken humor man hade på den tiden, då det mesta handlade om kiss och bajs och den kille någon var kär i. Ett exempel på hur meningen kunde vara:

”Lisa är kär i Jonas och de äter bajs”

Väldigt underhållande, sannerligen. Sen att det i slutet kunde bli lite allt möjligt, typ ”Lisa klär Jonas i bajs”. Det är faktiskt underhållande, även nu. Hur som helst så hade jag ganska tråkiga kompisar när det kom till att leka den här leken. Vi var mer hardcore och ville leka lekar så som Ryska posten eller Sanning eller konsekvens. Så Viskaleken var lite barnslig, en sån där lek som man tog upp när föräldrar var i närheten. Då också med skittråkiga meningar. Typ ”Lisa gillar Jonas” som blev nåt i stil med ”Lisa diggar Jonas”. Hur kul är det?

Jag var även på den tiden en tjej som gillade action och lite småjobbiga situationer så när det kom upp en sådan mening brukade jag dra en vit lögn. ”Lisa gillar Jonas” blev istället ”Lisa bajsar på Jonas” eller ”Lisa kysser Jonas rumpa”. Detta gillades inte av mina kompisar, så jag fick aldrig vara den som sa meningen högt.

Så här i efterhand tycker jag det är tråkigt. Och detta får mig att undra:

Är Viskaleken lika tråkigt nu för tiden som det var då?

Jag föredrar fortfarande att leka Ryska posten eller Sanning eller konsekvens, så länge killen/tjejen i fråga inte ätit prickig korv före. Detta är en historia som ni får höra någon annan gång, kära läsare.

Nu för tiden viskar man nog lite grövre saker. Såsom ”Jag ska sticka kniven i dig” eller ”Din morsa är läcker”. På detta sättet kan man berätta något man kanske inte vågar i verkligheten, vilket är en smart idé.