För ett tag sen la jag ner Spray date, eftersom det kommer sjukt konstiga förslag från alldeles för gamla gubbar där. Undrar hur de tänker egentligen… ”Den här tjejen föddes när jag söp mig full på mitt trettioårskalas, men va fan, hon vill säkert knulla med mig ändå.” Usch. Sånt får mig att tänka på tragiska saker, som det som hände Engla till exempel. Perversa gubbar som sitter framför sina datorer och runkar framför småbarn. De borde få ett skott i pannan.
Men! Det var inte det jag skulle berätta nu. Bara för att jag lämnat Spray så betyder inte det att jag lämnat hela den här internetdejtingsgrejen, nej då, jag befinner mig istället på Happypancake. Stället där man inte behöver betala en massa dyra pistoler för att få tillgång till alla funktioner, vilket är suveränt. Men! Något jag funderat länge på när det kommer till det här med internetdejting är ointresset. Jag menar, när man gett sig ut så betyder väl det att man är intresserad av att lära känna någon? Dock brukar de flesta konversationer (minst åtta av tio) se ut ungefär såhär:
Hej, allt bra?
Okej.
Jodå, helt okej. Hur är det själv?
Det är fint.
Eh.. va bra. Så, vem är du då?
Johan.
Eh, jaha. Och vart bor du?
Stockholm.
Ja, för där tappar jag intresset. Är det bara jag som tycker att intresse skapar intresse? Någon som håller med? någon…?
