Jag är rädd för att jag kommit in i en sån där period. En sån där period då ingenting känns riktigt bra, utan mest jobbigt och tidskrävande. Detta gjorde att jag bröt min hälsosamma grej med choklad, små knäckemackor med philadelpiaost framför ”Sunes sommar” förut.
Det gjorde också så att jag ringde till, vad jag nu ska kalla honom, och bröt allt. För alltid. I en evighet. Hela historien med honom är ganska roande… Det är konstigt hur två personer kan vara så attraherade och dragna till varandra men inte stå ut med en sekund i varandras närhet. Vi bara bråkar, gör varandra illa och förstör. Och när vi är ifrån varandra så längtar, saknar och trånar vi. Båda två. Fan. Det är sånt här som borde utrotas. Personer som är och beter sig som honom, och att jag, av någon anledning, inte kan vara utan honom. Han är ju en idiot. En underbar sådan. Men det får vara nog nu. Jag kommer gråta och vilja och hata och älska och allting på samma gång flera gånger men. Det är slut nu. Finito.
Den här dagen kommer gå åt till att läsa och försöka komma undan tankarna. För det här, det här är en jävla fittdag.
