Hamnade precis på en blogg vars ägare precis fyllt femton. Låt mig citera:
”När jag var yngre hade jag alltid svårt att somna dagen innan födelsedag och julafton, men jag tror jag har ändrats med åren.”
Detta tycker jag är så… härligt. Så underbart. FÖr visst är det så? Man är alltid äldst, hur gammal man än är. Man tänker inte på att man fem år senare kommer se tillbaka på sig själv som en omogen liten pojk/flickvasker och skratta åt ens tankar och funderingar man då hade.
Ett exempel, som jag nu letade fram, är utdrag ur min dagbok som jag hade från 13 års ålder till 16, här är födelsedagarnas inlägg.
”Idag fyller jag 13. Och jag vill inte bli äldre, vad mer behöver man veta? Ska dra och dricka öl hos Madde nu. Hej svejs.”
”Ännu en födelsedag överstökad och nu får jag kalla mig fjortis och faktiskt är det sant! Så jävla najs! Fast jag är ju såklart ingen fjortis, inte som Emma i alla fall. Igår satt hon med stringen upp till axlarna, sååå fjoooortiiiis! Hon borde växa upp lite.”
”Idag fyller jag 15. Det har varit en av de värsta dagarna i mitt femtonåriga liv. Dels så hade de typ växlat ihop den med min brors eftersom allt var hans favortigrejer, inte mina! Sen började vi skrika och jag gick därifrån och drack kaffe med Jess på Gabriel istället. Jävla födelsedag! Förresten behöver jag inte bli äldre, har redan varit med om allt….”
”Nä, nu vill inte jag fylla år mer.”
Det sista var dagen innan 16 år. Som ni ser så tror man alltid att man vet bäst och kan mest, oavsett hur gammal man är. Till och med fyraåringar bevisar detta genom att skrika ut ”Kaaan sjääälv!!!” på knappt förståbar bäbiska.
Jag tycker det är jättekul. Och skrattar åt mig själv ju äldre jag blir :)