Jag har ljugit. För andra och för mig själv. I lördags erkände jag dock för Sandra, som iofs inte alls blev särskilt chockad. The truth: Jag kollar mer än gärna på fotboll. Efter år av tal som ”Fotboll är för sånna som inte har IQ” och ”Men hur kul är det? Ett par grabbar, som aldrig knappt ens är snygga, som springer efter en boll?” så erkänner jag härmed att jag, Maria, faktiskt tycker att fotboll är kul. Som i lördags.
När klockan slagit sex och jag satt och väntade på bussen så fick jag lite abstinens. Från pizzerian hördes vrål och hela fotbollsandan uppenbarade sig. Vi stack in och köpte rullar och jag hoppades att de aldrig skulle komma. Precis när vi gått sparkade Sverige in 1-1 och jag grät inombords för att jag missade det. Väl hemma fortsatte matchtittandet hemma hos Sandra och efter förlusten grät jag lite mer inombords. Det här att jag faktiskt gillar fotboll är något jag inte vill skrika ut. Dock skriva om i blogg. (feel the ironi)
Recept på en jäkligt bra fotbollskväll är dock en jäkla massa öl och ett gäng fotbollsintresserade killar. Stämningen blir på topp.
Så, det var min hemlighet. Jag ber om ursäkt då jag tidigare lett er bakom ljuset.
