På förrförra fyllan (30 timmars/drivein/ångestfyllan) så träffade jag ju en gammal “bekant”/ex/dejt. Vi hade sagt att vi inte skulle träffas mer, kanske bara hälsa på varandra. Istället betalade han mitt inträde, en öl och gav mig en hel hög av komplimanger. Och nu till sanningen sanning. Jag är så jävla lätt.

En hög med komplimanger får mig lätt på fall. Sen om det är så särskilt bra eller inte är en annan fråga. Som tur är så händer det inte speciellt ofta att någon står och överöser en med komplimanger i en kvart/tjugo minuter. Men det funkar. Tyvärr. Jag vill kunna vara en sån där stenhård brud där komplimangerna studsar mot ens pansarhud, typ.  Jag, däremot, hånglar villigt efter en kvarts komplimanger.

Okej. Nu lätt jag superbillig. VIsst att jag är billig, men det finns ju vissa kriterier så klart. Att den som ger komplimanger är trevlig, ser bra ut och är någolunda nykter så att denne vet vad den gör. Att denne är singel är ju också ett plus. Det är kriterierna. Uppfylls dom så hånglar jag mer än gärna. Lite hångel är bra för hjärtat har jag hört.

Damn, Im a dirty slut.