Alltså, den där jäkla ”listan” fick mig att tänka på J. Vi träffades när jag pluggade i Växjö, på en fest hemma hos Johan och Sandra i Skara. Han var snyggast på festen och vi pratade säkert bort fyra, fem timmar på Sandras köksgolv. TIllslut åkte jag hem och han frågade efter mitt nummer.
Vi dejtade tre gånger sen skrev han en sång till mig. Så i hans soffa spelade han gitarr och sjöng om sandhud och hur man släpper taget.
Efter någon månad blev vi officiellt ett par och han blev killen jag skippade utbildningen för och flyttade ihop med. Vad gör man inte för kärleken? :) VI hade det jäkligt bra stundvis, jag och J. Jag tog hand om allt i lägenheten och han om ekonomin, och när han kom hem från jobbet kramade han mig bakifrån när jag stod och diskade med hörlurar och högsta volym på och kallade mig för hans lilla hembiträde.
Vi hittade även alltid på grejer. Åkte och kikade second hand, hälsade på hans och mina föräldrar, åkte till skövde och shoppade, hälsade på hans vänner i göteborg… vi hade väldans få hemmakvällar nu när jag tänker efter, och hade vi det så kollade vi på hiphip eller sagan om ringen-triologin. Också varvade vi ett av Zeldaspelen ihop.
Han var jäkligt snäll J, men alldeles för konservativ. Det var väl det som både var det som höll ihop oss och det som tog isär oss. Han ville att allt skulle vara som det var medan jag ville ut och uppleva saker, resa, flytta runt, utbilda mig… Men han vågade inte. VI bråkade massor om just det, att han inte tog tag i sina drömmar och utbildade sig inom musiken.
Men han var verkligen snäll, J. Fanns alltid där och ställde alltid upp. Han var så snäll så att det var det som förstörde alltihop tillslut. Han kunde inte ljuga för mig, så istället för att undanhålla saker berättade han allt. ALLT. som att han fantiserade om min bästa vän och hans ex. och det var väl då, när han blev för ärlig, som allt gick åt helvete. Han vägrade flytta från stan och ville inte förändra livet och jag klarade inte av skara och ville inget mer än att bli något mer så jag flyttade hem och några månader senare sa jag att det var slut. Vi bråkade för mycket och jag sa att jag inte kunde vara med någon som inte ville utvecklas, som bara stod och trampade på samma ställe och han sa att jag skulle förstå när jag var äldre. Fast vi umgicks några månader efter det ändå.
Han kom hem till mig i min lilla lägenhet i stan och vi kikade på film och drack kaffe. Och rökte, som idioter. Sen somnade vi tätt ihop och varenda gång han åkte på morgonen runt fem så kunde jag aldrig somna om. Och sen rann allt ut i sanden. Och jag insåg att han var borta och åt inte på en vecka utan låg bara i sängen.
Han tog tag i sina drömmar och flyttade för att plugga på folkhögskola där han träffade en ny tjej, som han fortfarande är tillsammans med, och fick inte prata mer med mig. Han sa att han fortfarande var kär i mig och inte ville äventyra sitt nya förhållade, så jag lät honom vara.
Snipp snapp slut så var sagan slut, typ.
Men jag tänker på honom ofta, J. Och vi har hörts några gånger efteråt, varken som vänner eller annat. Bara hörts. Sagt hej och hur är det och sånt som man gör när man är artig. Fast det var längesen sist, säkert ett år sen. Fast stämmer ryktet så har han uppfyllt ännu en dröm, och flyttat till göteborg.
Hur som helst så tänker jag på honom. Vi hade en låt ihop, som vi sjöng på väg hem från en av hans intervjuer på folkhögskola i Arvika. Det är nog det bästa minnet av hela skiten. Men, om du läser J, så tänker jag på dej ibland, bara så du vet. Och jag är glad över att du tagit tag i dina drömmar och vågat. Och fastän jag är lite äldre så tycker jag att det är precis det man ska göra, uppfylla sina drömmar så gott det går. Så det där som jag skulle förstå förstår jag inte än, iaf :)
