Som ni säkert förstår så orkar jag inte skriva. Så fort jag försöker så kommer det bara ut en massa skit. Meningslöst dravel som ingen vill läsa. Jag kan inte ens skriva om vad jag tyckte om The Happening, för jag vet inte… Allting glömdes av efter eftertexterna och det enda jag kan tänka på är all skit runt omkring och inte ens det har jag lust att skriva om. Jag har ingen lust att vräka ur mig om hur jag blivit utnyttjad, om hur jag inte kan och inte får umgås med en vän, om hur den jag trodde var min vän är obskrivligt jävlig och om hur mycket jag hatar den människan just nu och om hur jävla dum jag själv är som reagerar på allt detta på helt fel sätt. Jag har ingen lust att skriva hur mycket jag hatar vissa och om hur jag ligger sömnlös om nätterna. Om att jag mest bara gråter när jag är ensam och om hur min vän inte ens vill lämna mig ensam. Har ingen ork till att skriva om allt. Inte ens någon ork till att ta mig upp ur sängen, men jag gör det ändå. Orkar inte skriva om allting som far runt i huvudet just nu. Så jag tänker istället. Och låter bloggen vara orörd tills det känns bättre och tills det, hur det nu ska gå till, ska reda ut sig. Tills jag får tillräckligt med självrespekt så att jag fattar.
Sandra. Du är mitt allt. Tack.
