Mina grannar har verkligen sitt egna liv. När som helst på dygnet kan man få höra lite dunkadunka i form av bas från någon originell låt såsom Boten Anna. Detta skulle de flesta störa sig på, men jag tycker det är ljuvligt. Det visar bara att jag inte är ensam. Att det faktiskt finns människor omkring mig som har sina egna, hemliga liv precis som jag. Alltså, om det skulle komma en mördare hem till mig och försöka knivhugga mig, vet jag att folk skulle höra om jag skriker och har då någon att skylla min död på. Om de inte kommer till undsättning.
Men nästa gång jag hör basen från Boten anna tänker jag köra med skrämseltaktik. Det går ut på att man rullar toalettpapper runt ansiktet, sätter på sig en spygrön kappa (ja, jag äger en sån) och plingar på dörren. När grannen öppnar blottar man sig och skriker hest ”Spelar du Boten Anna en gång till tänker jag rulla över dig!” och sedan springa hem till sig. Det måste gå jävligt fort, för får grannen se vilken lägenhet du bor i kan du räkna med klagomål dagen efter från vicevärden. Och klagomål är ju sådant man kan klara sig utan…

Okej, jag hade haft lite förståelse för folk som tycker Boten Anna är bra om sångaren hade varit lite snygg. Men nej, jag har ingen förståelse alls. Överhuvudtaget.