Okej, erkänner, det blir väldans mycket filmsnack här nu, men det är film som gäller för tillfället. Det bästa sättet att få en paus, och på fredag, då jävlar ska jag få en paus i form av dunderskön rulle. För ja, jag har en jävla massa förhoppningar på Batmans uppföljare, The dark knight. Inte minst för att Batman är snyggare än de flesta, utan för att Heath är med. Jag gillar Heath, har alltid gillat Heath, och blev lite småsur när han bestämde sig för att lämna in biljetten. Okej, ledsen. Hur som helst så får han väl leva kvar i The dark knight, och jag är helt övertygad om att han kommer vara helt jäkla underbar. Dessutom är ju ettan to die for, så att säga.
Ska förresten åka hem idag. Sen. Halv fem går tåget. Och sen kan jag, om jag vill, gå på måndagsklubben. Men det känns inte så… värt det. Gå ut, bli full, bli fattig, gråta lite, göra bort sig, däcka i sängen och vakna bakis. Det är inget som lockar. Och med tanke på det som hänt det senaste så vet jag ju redan nu att det kommer bli en katastroffylla. Det är alldeles för mycket känslor med i bilden. Nej, åker nog bara med till Lisa, säger grattis och följer med ut i nyktert tillstånd. Man kan ju faktiskt ha kul så också, har jag hört. Jag vill egentligen inte alls hem. Jag vill egentligen stanna här tills jag ruttnar bort. Det är så bra här, alltihop. De lever livet jag drömmer om. Jobbar, umgås och sover. Lagar mat, umgås och sover. Jag gillar det, mycket. Och så fort jag kommer låsa dörren efter mig kommer jag börja storlängta tills i september.
Jag saknar Sandra.
Har ju redan skrivit om denna förhoppning, och vad hände då? Jo henka drog igång ett fittbråk. Ska du få njuta också tro?
Haha, knäppt. Men ja, jag ska njuta även om folk försöker det motsatta. It’s Batman vi pratar om! ;)