Schön ambience, schöna stjärtar

Det här är det roligaste jag har sett på länge, mest för att jag så länge tyckt synd om stekare. Tack Schulmans.

Och tack igen. ”Snygga skjorts det där, kommer dom i hetro?” haha. klockrent.

Mer 1000apor på turné tack! Och gärna hit, så man kan få va lite wannabe eftersom man missade när de var här. förargligt.

Old days and old love

Läste precis en av mina favoritbloggar, 20initiativet, där Henka skrev om en diskhändelse som orsakat kräkreflexer. I know that feeling. Minnena flödade upp som korkar i vattnet och på två sekunder var jag tillbaka i Växjö. Vi var sexton stycken som bodde ihop och delade kök och vardagsrum och toaletter. Detta var skitkul, det första halvåret. Vi festade mer än vad vi pluggade (iaf några utav oss), satt och slökollade på porrfilm och kommenterade de dåliga skådisarna, blev kära i varandra och gjorde stan osäker både natt och dagtid. Det var bara två som hade åldern inne, alltså arton, och resten var strax under.

En av dessa blev jag hopplöst förälskad i. Vi kan kalla honom för Pelle. Pelle var lång och snygg och gick alltid omkring i snygga jackor. Han hade alltid kompisar där och de låste in sig i hans rum, som låg precis i samband med tvrummet i källaren, och spelade hög musik (rap/rnb/rave i en salig blandning) och jag satt de två första månaderna utanför och trånade efter honom. Sen, efter att ha varit hemma en helg, kom jag tillbaka och det var kaos. Alla var förbannade för att en tjej hade haft fest och de tydligen hade krashat halva huset. Jag orkade inte lyssna (var ju ändå inte delaktig) så istället gick jag ut runt kvarteret för en cigg. Det var då jag och Per blev vänner. Vi satt på ett elskåp, rökte en jäkla massa cigg och det slutade med att vi ringde kontakten för billig öl och sen gick vi bakis ihop till skolan efter det. Vi blev tajtare än ying och yang, jag och Per. VI gjorde i princip allt ihop, allting på ett väldigt vänskapligt vis. Han brukade väcka mig på morgonen genom att dunka på min dörr (bodde med egen ingång i en ombyggt garage) med en kopp kaffe och en tänd cigg. Vi var alltid, överallt, hur som helst. I skolan, hemma, ute… jämt.

Vi drog till RNB klubben de hade och dansade, och en av de där kvällarna, en redag om jag inte minns fel, så kysste han mig. Eller, kysste och kysste… han hånglade upp mig på dansgolvet och jag var inte längre hopplöst föräldkad, jag var helt upp över öronen intill döden skiljer oss åt kär. Vi drog hem, och han ville att jag skulle sova hos honom. Visst, sa jag och stack in till mitt rum, tog på mig sovkläder och gick tillbaka ner i källaren men ingen var där. Det var helt tomt. Han svarade inte när jag ropade. Till slut öppnade jag toalettdörren, och där satt han. Med byxorna nere. Och Issa över sig. Issa var en liten blondin som jag skydde mer än eld, en sån där uppblåst jäkel som bara var vän med en för syns skull. Kul, tyckte jag, slängde igen dörren och sprang ut i regnet. Han sprang efter utan byxor och försökte be om ursäkt medan regnet öste ner på oss. Det var lite som i en Hollywoodfilm faktiskt, nu när jag tänker efter. Efter den dagen blev det aldrig detsamma. Vi umgicks, men bara någon månad efteråt träffade jag J och flyttade hem igen.

Han var bra, Pelle. En toppenkille. Och jag saknar honom, eller egentligen hans vänskap. Visst, det han gjorde var dumt, men på sätt och vis så var det ganska bra. Vi skulle aldrig passat ihop han och jag. Inte med vetskapen om att han nu, några år senare, lever modellliv uppe i vår hufvudstad och är allt igenom gay. En helsnäll, underbar gay. Pelle, min Pelle.

I am tired

Somnade vid typ fyra inatt. Låg och kikade på film och gäspade. Och för sisådär tjugo minuter sen ringde far och frågade om jag ville följa med och handla. Visst, sa jag, hoppade upp och drog på mig byxor, en tröja och borstade tänderna. Det är nog inte så många tjejer (killar?) som ger fan i hur de ser ut. I sin hemstad alltså. Men vem ska jag vara snygg för liksom? Har ju redan kikat runt på alla och ingen är intressant, och är de det är de upptagna. Typiskt. Så jag duschar när jag kommer hem. Och är nyvaken medan jag handlar månadens mat.