Jag har bestämt mig

Jag kommer gå tillbaka till min gamla blogg. Har aldrig trivts här, det känns liksom inte som jag. Men på http://textbook-stuff.com så gör jag det. Det är jag. Så byt länkar. Ni hittar mig på det gamla stället. Vi ser det som ett uppbrott, ett litet uppehåll. Du vet vart du hittar mig.

På tal om gamla textbook

Hittade en frågegrej, och publicerar den här. Mest för att jag tycker det är bra svar. Och är lite stolt över mig själv, och lite för att bevisa att fastän tiden går så kanske det inte förändras så mycket. Saker händer men en del är fortfarande detsamma ;)

Namn: Maria, Jesus heliga moder. Eller, nej. För jag är varken jungru eller helig, däremot jäkligt bra att se upp till enligt mig själv. Ni kan dock kalla mig Mia.
Ålder: Okej, den som ställer sånna frågor har inget hyffs, men det har jag och därför svarar jag motvilligt tjugo. Åldern då man ännu inte bestämt sig för om man ska vara gammal eller ung.
Hemstad: Lidköping, flyttat runt ett antal gånger. Har även varit bosatt i skara och växjö, och funderar på städer såsom Göteborg, Östersund och Värnamo, det är där utbildningarna finns.
Längd/Vikt: 1.79 och tillräckligt.
Värsta vana: Jag brukar väldigt ofta säga fel saker vid fel tillfällen. Eller skämta med fel människor. Plus att jag växt upp med två äldre bröder, vilket får en att skapa många dåliga vanor, alldeles för många för att nämnas.
Rädd för: att bli biten av ormar. Därför hälsar jag aldrig på ormägare. Och för att kött ska utrotas… det skulle få mig att fundera över min existens.
Tycker om: Solglasögon, höga klackar, skrattgropar och öl. Drinkar går också bra… eller vin. Alkohol överhuvudtaget är en väldans bra uppfinning tycker jag.
Tycker mindre om: Att bli väckt på fel sätt, vilket är alla.
Sysselsättning: Lite av allting, impulsmänniska som jag är så gör jag oftast det som faller mig in. Som syr en väska eller täljer en båt.
Framtidsplaner: Att bli känd. Eller iaf kändare. Eller iaf igenkänd… att någon främling skulle veta mitt namn skulle också duga.

textbook-stuff.com

kollat igenom gamla bloggen… och funderar på att gå tillbaka. Lämna wordpress 8varför bytte jag från första början?) och ja… ha det gamla. De inläggen där är helt annorlunda från de här, konstigt nog. Som om allt förändrades bara för att jag bytte bloggsida.

Men det är både med glädje och sorg som jag läser igenom gamla bloggen. Språket gör mig glad, för det är jag. Och minnena… en del glada och en del hemska. Hur som helst så skulle jag nog kunna göra vad som helst för att vara där nu, och inte här. För jag står inte riktigt ut med vetskapen som finns nu. Och allting. Det är för mycket. Och nej, jag kommer inte skriva om det här i bloggen för det är sånt man inte skriver om. Kanske startar jag en ny, anonym blogg där jag skriver av mig. Anonymt. För som sagt, man skriver inte allt. Och speciellt inte om det här.

Men, livet går vidare. Som alltid. Men med det här i tankarna. Och det är jobbigt. Som fan. Men jag gör mitt bästa. Och försöker att ignorera och skjuta undan känslor och funderingar. Så, det var det. Nu är det glömt. No more. Det är något jag får ta i mina egna tankar.

Men, jag har förlorat allt hopp om kärlek. Allt hop om kärlek, omtanke och tillit till andra människor förutom de som redan finns där. Det ska till mycket för att jag ska känna så för en människa. Han ska vara något speciellt, och mer därtill.