Hittade en text från mitt nitiotal.. haha, nej. men skrev det väl för några år sen, gissar på att jag var femton.
”Om jag dör, eller när jag dör.
Jag kan egentligen inte skriva, suddar alltid ut flera ord och meningar och tillslut, efter ibland flera timmar, låter jag det vara som det är då, halvdant och jävligt dåligt.
Men i alla fall, när jag dör ska jag inte begravas, absolut inte. En kropp som inte fungerar och ruttnar bort och en sten där människor kan sakna mig och gråta en skvätt.
Nej, det där är inte min stil, förresten så gillar jag inte kyrkogårdar.
Jag ljög, jag gillar visst kyrkogårdar, de är avslappnande. Och jag vill nog ha en sten ändå.
Satt och pratade med en vän för någon natt sen. Om hur knepigt allting är, hur snabbt allting går. Det var inte längesen någonting egentligen. För längesen känns som igår och imorgon känns så långt bort.
Någon sa att man aldrig skulle längta tills någonting, jag tycker tvärt om. Längta ihjäl dig om du vill det, då har du i alla fall något positivt att tänka på.
Och om det nu skulle vara så att det inte blev alls som du tänkt dig så, lipa då.
Det är så synd om dig, allvarligt. Nej faktiskt inte. Det är inte det minsta synd om dig, för du kunde gjort det bättre, det kan man alltid.
Ibland tycker man att allt skulle vara så mycket bättre om jag var bättre.
Bättre på idrott istället för att ha ångest flera dagar innan gympan och sedan på lektionen skylla på magont och sitta på bänken och se otränad och tjock ut.
Eller om speglarna ljuger? Man kanske inte alls ser ut så i andra människors ögon? Man kan alltid hoppas på det bästa för om jag säger att utseendet inte spelar någon roll så ljuger jag.
Och det där med kärlek. Fan vad trött jag är på sånt, på tjejer som sitter och klagar över sitt kärleksliv, om de nu har något. I och för sig, alla klagar, för har man inget så klagar man över det, och har man något så klagar man över det också.
Och hur knäpp är man inte när man kommer på sig själv med att vara likadan?
När man suttit och lyssnat på det där snacket så länge att man bara vill strypa personen eller försöka pilla in i hjärnan att det finns något som heter ”Självständig och ensamvarg”. Typ så, också kommer man på sig själv med att sitta och tjata om honom.
Jag vill strypa mig själv.
Jag vill vara allting som går. Snygg, snäll, rik, demokrat, moderat, emot dödsstraff och för dödsstraff, kramig och nästan överdrivet romantisk.
Men tyvärr, jag är inte det. Jag är faktiskt ingenting utav det där.
Och jag vill också kunna gå runt på stan och skrika ut allting jag tycker och tänker och känner, men de gånger jag försökt så stakar sig orden i halsen och sen blir de kvar där.
Mögliga ord som inte är värda ett skit.
Jag är ingen rebell som du, tyvärr.
Vad är kärlek? Jag vet inte just nu, men hoppas att i framtiden uppleva det. Att jag någon gång ska hitta Mr. Right och må sådär obeskrivligt underbart och ha hela mitt liv tillsammans med honom och aldrig tänka tanken på att dela det med någon annan. Och bli omtyckt för den jag är, och tycka om denna människa oerhört, nästan så det gör ont.
Fast just nu är jag mest rädd för att träffa någon och bli kär. Tänk om personen redan är kär i någon annan, och egentligen bara vill ha mig som enbart vän. Eller ännu hemskare, inte vill veta av mig överhuvudtaget? Men hur vet man det om man inte frågar? Hur fan ska man göra då?
Gå fram och se ut som en idiot, le och försöka se snygg ut, och slänga med sitt hår som för övrigt säkert är fett och luktar illa.
”Hej, tänkte bara fråga om du nån gång har lust att bli kär i mig, om det går bra?”
Varför ska det vara så svårt att leva för? Mår man bra ena dagen kan någon eller något idiotiskt komma dan efter och rasera halva ens liv, just när man byggt upp det. Det tar på psyket att bygga nytt hela tiden, för ingenting håller för evigt – varför?
Och vad går livet ut på egentligen? Allt man lär sig har man egentligen, om man ser långsiktligt på det hela, ingen nytta utav senare eftersom man aldrig vet när döden kommer.
När jag dör, eller om jag dör.
Då ska ingen vara ledsen, det är slöseri med tid. Tänk på positiva saker istället.”
