När ingen är i närheten

Jag skrev så jäkla mycket roligare förr. Sitter alltid och småskrattar när jag läser gamla bloggen. Så jag tänker sno därifrån. Ni läser ju ändå inte där och ni som gjort det får stå ut med en dejavu.

Sitter ensam här i lägenheten med tända ljus och lyssnar på Tegan och Sarah. Funderar på vad människor gör när ingen är i närheten…
… När ingen är i närheten så brukar jag rispa sönder dåliga cdskivor. Så som Jill Jonsson, Peter Jöback och Charlotte jävla Perreli. Sedan brukar jag lyssna på dom och skratta barbariskt när det har blivit hack mitt i refrängen av ”tusen och en natt”.

… När ingen är i närheten kan man också laga en hel festmåltid för fyra personen, inklusive för- och efterrätt, och sedan ha mat-tävling med sig själv.

… När ingen är i närheten staplar jag upp mina gamla gosedjur och döper dem till historiska namn.

… När ingen är i närheten brukar jag riva små, små bitar av papper, rulla ihop dem och kasta upp dem i luften för att sedan hoppa runt och glatt ropa ”Det snöar!”

Ja. Det är sånt man kan göra för att få tiden att gå när ingen är i närheten.

Never been kissed

Läste precis mitt gamla inlägg och kom på att jag aldrig någonsin berättat om min första kyss. Eller puss. Eller hångel, om man nu vill kalla det för det. Det ägde rum på övervåningen på ett rött hus hos min dåvarande klasskompis, vi kan kalla honom D. Även mina två andra klasskompisar var där, men eftersom båda namnen börjar på A får de heta A och B. Så är jag C. Okej? A= kvinna, B= Man, C= Jag och D= Pusskillen.

Vi umgicks ganska mycket och A och B hade frågat chans sisådär en vecka innan, ni förstår, det var på den där tiden då man skickade lappar eller sin kompis med frågan om man fick kallas för OSS eller DOM. A var min bästa vän och D vad C’s bästa vän, därför är det ganska logiskt att det var vi fyra som skulle ha filmkväll ihop, speciellt då A och B smidde planer om en lycklig framtid för mig och D, med giftermål, hund och volvo och allt annat man får på köpet när man kryssar i JA-rutan på fråga-chans-lappen.

Vi hade precis ätit mackor som D’s snälla mamma hade fixat och kommit upp med, och satt nu och småglodde på film då B kom på den geniala idén att leka Ryska posten. Det var ju annars sånt man bara gjorde på klassfester, men det verkade som en bra idè. Först in i gaderoben (som egentligen var en toalett) var A. Jag knackade. A som var känd för sin blyghet var tydligen väldigt pussugen för hon valde kyss med en gång, den lilla slamp… eh, lilltjejen. Självklart pekade jag bara på B och de fick sin första kyss ihop. Trevligt och fnittrigt, precis som det är i den där åldern.

Också var det min tur. Självklart gjorde de som jag gjort, och pekade endast på D. Varför skulle de vilja att jag kysste någon av dem? De hade ju redan sitt på sitt torra.

Nu till den oväntade överraskningen. Det jag valt, kyss, var inte alls så spännande enligt dem. Så om jag valde HÅNGEL så skulle jag även få en tia, en utmaning jag absolut inte kunde säga nej till, trots att jag inte ens så mycket som pussat någon förut.

Också kom jag ut från toaletten, D satt kallsvettig i soffan med stängda ögon och väntade på mitt move. ”Äh,” tänkte jag ”Det här har man ju sett på film flera gånger, det är en enkel match. Lite puss och tunga i munnen och sånt slaffs, no big game for someone like me!” så jag smaskade igång.

Något som slutade sisådär lika snabbt som det börjat. Eller, så snabbt som det fick. För förutom att de förvandlat min kyss till hångel för en tia så var det på TID! Minst 30 sekunder, annars kunde det inte räknas som hångel tyckte dessa elaka barn.

Det hade funkat jättebra om det inte vore för smörgåsarna vi åt innan. Han hade valt prickikorv istället för ost, och var det något jag avskydde så var det just det, äcklig prickikorv. Hela han luktade, och smakade, denna korvsörja. Dessa 30 sekunder ledde inte alls till något giftemål, utan istället till en tripp hem tidigare än beräknat.

Så, det var min första puss/kyss/hångel, allt i ett. Mitt prickikorvminne, och varenda gång jag ser D så får jag en konstig smak av prickorv i hela munnen. Jag tror inte ens att jag fick min tia heller, för den delen.

Old days and old love

Läste precis en av mina favoritbloggar, 20initiativet, där Henka skrev om en diskhändelse som orsakat kräkreflexer. I know that feeling. Minnena flödade upp som korkar i vattnet och på två sekunder var jag tillbaka i Växjö. Vi var sexton stycken som bodde ihop och delade kök och vardagsrum och toaletter. Detta var skitkul, det första halvåret. Vi festade mer än vad vi pluggade (iaf några utav oss), satt och slökollade på porrfilm och kommenterade de dåliga skådisarna, blev kära i varandra och gjorde stan osäker både natt och dagtid. Det var bara två som hade åldern inne, alltså arton, och resten var strax under.

En av dessa blev jag hopplöst förälskad i. Vi kan kalla honom för Pelle. Pelle var lång och snygg och gick alltid omkring i snygga jackor. Han hade alltid kompisar där och de låste in sig i hans rum, som låg precis i samband med tvrummet i källaren, och spelade hög musik (rap/rnb/rave i en salig blandning) och jag satt de två första månaderna utanför och trånade efter honom. Sen, efter att ha varit hemma en helg, kom jag tillbaka och det var kaos. Alla var förbannade för att en tjej hade haft fest och de tydligen hade krashat halva huset. Jag orkade inte lyssna (var ju ändå inte delaktig) så istället gick jag ut runt kvarteret för en cigg. Det var då jag och Per blev vänner. Vi satt på ett elskåp, rökte en jäkla massa cigg och det slutade med att vi ringde kontakten för billig öl och sen gick vi bakis ihop till skolan efter det. Vi blev tajtare än ying och yang, jag och Per. VI gjorde i princip allt ihop, allting på ett väldigt vänskapligt vis. Han brukade väcka mig på morgonen genom att dunka på min dörr (bodde med egen ingång i en ombyggt garage) med en kopp kaffe och en tänd cigg. Vi var alltid, överallt, hur som helst. I skolan, hemma, ute… jämt.

Vi drog till RNB klubben de hade och dansade, och en av de där kvällarna, en redag om jag inte minns fel, så kysste han mig. Eller, kysste och kysste… han hånglade upp mig på dansgolvet och jag var inte längre hopplöst föräldkad, jag var helt upp över öronen intill döden skiljer oss åt kär. Vi drog hem, och han ville att jag skulle sova hos honom. Visst, sa jag och stack in till mitt rum, tog på mig sovkläder och gick tillbaka ner i källaren men ingen var där. Det var helt tomt. Han svarade inte när jag ropade. Till slut öppnade jag toalettdörren, och där satt han. Med byxorna nere. Och Issa över sig. Issa var en liten blondin som jag skydde mer än eld, en sån där uppblåst jäkel som bara var vän med en för syns skull. Kul, tyckte jag, slängde igen dörren och sprang ut i regnet. Han sprang efter utan byxor och försökte be om ursäkt medan regnet öste ner på oss. Det var lite som i en Hollywoodfilm faktiskt, nu när jag tänker efter. Efter den dagen blev det aldrig detsamma. Vi umgicks, men bara någon månad efteråt träffade jag J och flyttade hem igen.

Han var bra, Pelle. En toppenkille. Och jag saknar honom, eller egentligen hans vänskap. Visst, det han gjorde var dumt, men på sätt och vis så var det ganska bra. Vi skulle aldrig passat ihop han och jag. Inte med vetskapen om att han nu, några år senare, lever modellliv uppe i vår hufvudstad och är allt igenom gay. En helsnäll, underbar gay. Pelle, min Pelle.

Times like this.

Alltså, den där jäkla ”listan” fick mig att tänka på J. Vi träffades när jag pluggade i Växjö, på en fest hemma hos Johan och Sandra i Skara. Han var snyggast på festen och vi pratade säkert bort fyra, fem timmar på Sandras köksgolv. TIllslut åkte jag hem och han frågade efter mitt nummer. 

Vi dejtade tre gånger sen skrev han en sång till mig. Så i hans soffa spelade han gitarr och sjöng om sandhud och hur man släpper taget.

Efter någon månad blev vi officiellt ett par och han blev killen jag skippade utbildningen för och flyttade ihop med. Vad gör man inte för kärleken? :) VI hade det jäkligt bra stundvis, jag och J. Jag tog hand om allt i lägenheten och han om ekonomin, och när han kom hem från jobbet kramade han mig bakifrån när jag stod och diskade med hörlurar och högsta volym på och kallade mig för hans lilla hembiträde.

Vi hittade även alltid på grejer. Åkte och kikade second hand, hälsade på hans och mina föräldrar, åkte till skövde och shoppade, hälsade på hans vänner i göteborg… vi hade väldans få hemmakvällar nu när jag tänker efter, och hade vi det så kollade vi på hiphip eller sagan om ringen-triologin. Också varvade vi ett av Zeldaspelen ihop.

Han var jäkligt snäll J, men alldeles för konservativ. Det var väl det som både var det som höll ihop oss och det som tog isär oss. Han ville att allt skulle vara som det var medan jag ville ut och uppleva saker, resa, flytta runt, utbilda mig… Men han vågade inte. VI bråkade massor om just det, att han inte tog tag i sina drömmar och utbildade sig inom musiken.

Men han var verkligen snäll, J. Fanns alltid där och ställde alltid upp. Han var så snäll så att det var det som förstörde alltihop tillslut. Han kunde inte ljuga för mig, så istället för att undanhålla saker berättade han allt. ALLT. som att han fantiserade om min bästa vän och hans ex. och det var väl då, när han blev för ärlig, som allt gick åt helvete. Han vägrade flytta från stan och ville inte förändra livet och jag klarade inte av skara och ville inget mer än att bli något mer så jag flyttade hem och några månader senare sa jag att det var slut. Vi bråkade för mycket och jag sa att jag inte kunde vara med någon som inte ville utvecklas, som bara stod och trampade på samma ställe och han sa att jag skulle förstå när jag var äldre. Fast vi umgicks några månader efter det ändå.

Han kom hem till mig i min lilla lägenhet i stan och vi kikade på film och drack kaffe. Och rökte, som idioter. Sen somnade vi tätt ihop och varenda gång han åkte på morgonen runt fem så kunde jag aldrig somna om. Och sen rann allt ut i sanden. Och jag insåg att han var borta och åt inte på en vecka utan låg bara i sängen. 

Han tog tag i sina drömmar och flyttade för att plugga på folkhögskola där han träffade en ny tjej, som han fortfarande är tillsammans med, och fick inte prata mer med mig. Han sa att han fortfarande var kär i mig och inte ville äventyra sitt nya förhållade, så jag lät honom vara.

Snipp snapp slut så var sagan slut, typ.

Men jag tänker på honom ofta, J. Och vi har hörts några gånger efteråt, varken som vänner eller annat. Bara hörts. Sagt hej och hur är det och sånt som man gör när man är artig. Fast det var längesen sist, säkert ett år sen. Fast stämmer ryktet så har han uppfyllt ännu en dröm, och flyttat till göteborg.

Hur som helst så tänker jag på honom. Vi hade en låt ihop, som vi sjöng på väg hem från en av hans intervjuer på folkhögskola i Arvika. Det är nog det bästa minnet av hela skiten. Men, om du läser J, så tänker jag på dej ibland, bara så du vet. Och jag är glad över att du tagit tag i dina drömmar och vågat. Och fastän jag är lite äldre så tycker jag att det är precis det man ska göra, uppfylla sina drömmar så gott det går. Så det där som jag skulle förstå förstår jag inte än, iaf :)

Promnight

Så, igår var jag och Sandra med Martin och Nicole. Nicole hade sin balkväll och Sandra fixade frillan, jag fixade korten. Jävligt rolig dag vill jag lova :) Är helt underbara tider just nu, fastän det inte är något speciellt. Men, för en gångs skull, så vet jag att de som finns nära mig bara vill mig väl. Nicole och Sandra, ni är underbara – och jag älskar er brudar!

Lite kort från balen.

Nicole var helt underbar i klänningen och frisyren. She’s what you call a hottie ;)

Hon fick en blomma av mig och Sandra. Och jag fick tydligen nåt i ögat, what’s up med skärpan liksom?

När jag fotade Martin och Nicole, väl framme i Skara (vilket fan inte var någon enkel match, då de inte alls ville sammarbeta… haha) så flög en fågel iväg. Detta ögonblicket fastnade på kort. Helt jäkla klockren reaktion :)

Bevis bör användas.

En gång i tiden dejtade jag en riktig träningsfreak. Han drömde om att bli bodybuildare och hade tidningar, affisher och filmer med just bodybuilding. ”För motivationen” påstod han, men jag menade bestämt att han faktiskt tände lite på de där muskelpaketen, och att han, till skillnad från alla andra killar, inte tog fram ”Tuttarnas värld” på kvällskvisten utan istället bläddrade i Bodybildartidningar med stora, biffiga män medan han smekte soldaten.

Det tyckte han inte alls om att jag trodde, och bevisade detta genom att köpa hem en trave med Tutt & Mus tidningar som sedan fick ligga under hans säng. En vecka senare var samtliga tidningar oöppnade och dammiga, medan Bodybuildartidningarna var väl genomarbetade och varenda sida hade fått små hundöron. Jag tror fortfarande på min teori.

 

En sån här bild skulle säkerligen göra hans kväll. Under täcket.

Jag borde

Jag borde sova, eller ha precis vaknat. Istället har jag varit vaken, klarvaken, sen tio igår. Och dessutom har jag varit på mcdonalds en sväng i morses. Och OK och köpte cigg. Jag var fortfarande skitfull och skyllde på att jag var student, både tjejen på OK och hon på McDonalds gick på det. Den bjöd jag Sandra på lite chokladmuffins och åkte hem. Och nu sitter jag här. Fortfarande lite full. Med lite ångest över att ha gjort lite fel grejer inatt/imorses. Men! Man är inte bara dum på fyllan, som jag skrev… idag är en ny dag och det som hänt är glömt. Verkligen, bokstavligt. Jag har inget minne sen igår, förutom att jag blev bjuden på en jäkla massa alkohol och var så full att jag inte kunde prata rent.

Lite snabb sammanfattning av helgen i bilder, mest på mig. eller, bara på mig nästan. ÄH, jag gillar mig själv.

Torsdagen började med lite fest i stadsparken, som senare begav sig till stadt och efter det okänd plats.

det skulle vara en bild på en bakis Mia här, så blev det inte. På lördagen hade vi iaf en heldag på skövde, där jag upptäckte carlings. Härmed gillar jag skövde.

På kvällen var jag fit for fest, fast senare blev det en röd tubklänning. Vi drack en jäkla massa vin, spelade guitarhero och gick till majos.

Efter en tur på McDonalds och väl hemma. Jag ser gråtfärdig ut på det här kortet. Det beror på att jag varit uppe länge. Här befinner jag mig nu. Men jäklar vilken trevlig nationaldagshelg det har varit ;)

Kroppsspråk

För ett tag sen (nej, jag tänker inte säga när. Men, det var nyligen) så fick jag napp. Jag hade sett honom lite på förfesten under kvällen och nu kom han fram när jag stod i baren och betalade min redbull/vodka. Sedan dansade vi, gick på efterfest och väntade på taxi i en mindre evighet. När klockan närmade sig fyra beslöt vi oss för att gå hem (jag gick barfota pga skoskav) till honom. Väl där så… ja, gissa själva. Hur svårt kan det vara? Jag är singel, han är singel, vi var fulla och ensamma. Hur som helst, så efter (jaaa….) så frågade han vad jag sett i honom. Jag svarade att jag tyckt han var söt. Han svarade iaf på samma fråga såhär:

”Ditt kroppsspråk. Också var du så glad”

När jag vaknade tog jag på mig kläderna och gick ut och satte mig i gräset för att vänta på skjuts, bakfull och med söndriga fötter och med funderingar på hans svar. Menar han att jag har ett utmanande kroppsspråk? Var det för att jag råkade dansa på stången? Eller för att jag gick barfota och haltade fram?

Hur som helst så var det en bra kväll och natt och morgon. Och dessutom har jag fått reda på att jag har ett kroppsspråk, det ni!

Viskaleken

Kommer ni ihåg när man var liten och lekte Viskaleken? Ni vet, när man sitter i en ring eller huller om buller och viskar en mening och den sista som hör den ska säga meningen högt?

Det är knäppt vilken humor man hade på den tiden, då det mesta handlade om kiss och bajs och den kille någon var kär i. Ett exempel på hur meningen kunde vara:

”Lisa är kär i Jonas och de äter bajs”

Väldigt underhållande, sannerligen. Sen att det i slutet kunde bli lite allt möjligt, typ ”Lisa klär Jonas i bajs”. Det är faktiskt underhållande, även nu. Hur som helst så hade jag ganska tråkiga kompisar när det kom till att leka den här leken. Vi var mer hardcore och ville leka lekar så som Ryska posten eller Sanning eller konsekvens. Så Viskaleken var lite barnslig, en sån där lek som man tog upp när föräldrar var i närheten. Då också med skittråkiga meningar. Typ ”Lisa gillar Jonas” som blev nåt i stil med ”Lisa diggar Jonas”. Hur kul är det?

Jag var även på den tiden en tjej som gillade action och lite småjobbiga situationer så när det kom upp en sådan mening brukade jag dra en vit lögn. ”Lisa gillar Jonas” blev istället ”Lisa bajsar på Jonas” eller ”Lisa kysser Jonas rumpa”. Detta gillades inte av mina kompisar, så jag fick aldrig vara den som sa meningen högt.

Så här i efterhand tycker jag det är tråkigt. Och detta får mig att undra:

Är Viskaleken lika tråkigt nu för tiden som det var då?

Jag föredrar fortfarande att leka Ryska posten eller Sanning eller konsekvens, så länge killen/tjejen i fråga inte ätit prickig korv före. Detta är en historia som ni får höra någon annan gång, kära läsare.

Nu för tiden viskar man nog lite grövre saker. Såsom ”Jag ska sticka kniven i dig” eller ”Din morsa är läcker”. På detta sättet kan man berätta något man kanske inte vågar i verkligheten, vilket är en smart idé.